Recension - Bio
”Oslo 31 augusti” är regissören och manusförfattaren Joachim Triers andra långfilm och det märks att han utvecklats sedan den intressanta men spretiga och i ärlighetens namn ganska pubertala debutfilmen ”Repris”. Infallsrikedomen finns kvar men den har inordnats i en fungerande helhet på ett annat sätt än i den tidigare filmen. Dessutom är det en stämningsfull Osloskildring av rang med gatuvyer, rasslande spårvagnar och fullpackade krogar. Den suicidala journalisten Anders har tillbringat en period på ett behandlingshem för att försöka göra sig kvitt sitt drogberoende. Han har fått sin första permission och handlingen utspelar sig under det dygn då han åker tillbaka till Oslo för att gå på en jobbintervju och återknyta gamla kontakter.
Filmen släpper aldrig Anders ur blickfånget och genom att ständigt vara närvarande får publiken allteftersom en djupare känsla för hans person och livssituation. Det förflutna, nuet och en möjlig framtid skildras genom möten med viktiga personer i hans liv. Men även de uteblivna mötena lägger viktiga bitar till pusslet. Systern som inte orkar träffa den bror som svikit henne så många gånger, den före detta flickvännen vars telefonsvarare möter Anders desperata rop på förståelse. Dialogen är välskriven och särskilt samtalet med vännen Thomas är oerhört laddat: desperat och innerligt samtidigt som man känner den distans som uppkommit mellan dem. Skådespelarna är utmärkta.
”Oslo 31 augusti” är baserad på "Le feu follet" av den franske författaren Pierre Drieu La Rochelle, en bok som tidigare filmatiserats av Louis Malle under titeln ”Tag mitt liv”. Likheterna filmerna emellan är slående och även om Triers film inte når upp till föregångarens fantastiska bildspråk och lågmälda intensitet, behöver den inte skämmas vid en jämförelse. Det finns en fin existentiell dimension som tar sig uttryck i en fantastisk kaféscen där Anders lyssnar på de andra gästernas konversationer och drömmer sig in i deras liv. Händelseförloppet hämmas visserligen av en viss determinism och själva temat med en ung man som brottas med existensens meningslöshet är slitet. Men de många melankoliska nyanserna gör ändå att ”Oslo 31 augusti” lyfter sig över sina förutsättningar och lever kvar i minnet som en berörande och vacker filmupplevelse.
Kommentarer