Recension - Blu-ray/DVD

Hur många filmatiseringar har det egentligen gjorts av Bram Stokers klassiska roman om den blodsugande greve Dracula? Många. Väldigt många.

1979 var det regissören John Badham (”WarGames”, ”Saturday Night Fever”) som ville sätta tänderna i ämnet och han valde att använda sig av den då så populära Broadwaypjäsen om greven som bas. Pjäsen hade spelats inte mindre än 925 ggr sedan premiären 1977 och gjort succé, så det var väl inte en så tokig idé att börja där. Dessutom fick Frank Langella, som spelade Dracula i pjäsen, fortsätta göra så även i filmen. Ett mycket bra val får man säga, då Langella är helt lysande i rollen som denna sorgsna figur som törstar inte bara efter blod utan även efter kärlek.

Jodå, detta är en lite mer romantisk version av berättelsen än vad vi är vana vid. Visst hade Coppolas version med en hel del romantik också, men detta är ändå på en helt annan nivå.

Rollen som Abraham van Helsing ville Badham först ge till Donald Pleasence, som dock tackade nej då han ansåg att rollen var alldeles för lik Dr Loomis, som han spelade året innan i John Carpenters ”Halloween”. Han tackade istället ja till den lite mindre rollen som Dr Seward. Rollen som Van Helsing gick vidare till den inte helt pissdåliga Sir Laurence Olivier, som i ärlighetens namn kan spela vad som helst. VAD SOM HELST.

Att beskriva handlingen i ”Dracula” känns lite redundant, alla känner till historien vid det här laget. Tyvärr är det en nackdel, för även om filmen är riktigt bra och estetiskt väldigt tilltalande finns det inga överraskningar kvar.

Fredrik Liljegren, chefredaktör