Recension - Blu-ray/DVD

Få saker här i världen är lika säkra som att varje nytt bioår innebär en ny film av Woody Allen. Efter fjolårets lyckade ”Midnatt I Paris” fortsätter den pågående europaturnén med ”Förälskad i Rom” och det finns en del gemensamma nämnare. Som om det inte räckte med att titlarna doftar reseslogans lång väg är bägge filmerna fulla med ikoniska miljöer och pittoreska gränder som filmernas turistande amerikaner kan häpna över. Men det finns också en betydande skillnad mellan de båda stadsskildringarna. Där Allen i Paris tycktes hemmastadd och bjöd på ett högst parisiskt anpassat manus tycks Rom vara en mer främmande miljö och bilden av den eviga staden stannar också på en mer ytlig och klichéfylld nivå. Det blir helt enkelt lite för mycket Colosseum och ”mamma mia!” för filmens bästa.

De fyra små komiska vinjetter som utgör filmen är en minst sagt blandad kompott som växlar mellan engelska och italienska, vardagsabsurdism och vilt fabulerande. Så blir också resultatet högst ojämnt där komiska fullträffar blandas med några av de svagaste scener Allen skrivit. Det är dock roligt att se att han ibland tar ut svängarna och som i exemplet med den duschande operasångaren närmar sig den absurda humorn från sina allra första filmer. Regissören själv spelar en mindre roll och har ett fint samspel med den fantastiska Judy Davis (”Fruar och äkta män”) som trots en liten roll har tilldelats några av filmens skarpaste repliker.

Bland övriga skådespelare märks den begåvade unga trion Greta Gerwig, Ellen Page och Jesse Eisenberg som dock fått ett något tunt underlag för sin kärlekstriangel där fina iakttagelser avlöser närmast pinsamt övertydliga replikskiften. Roberto Benigni är sig själv till max i den underhållande episod där han på ett ögonblick går från att vara grå tjänsteman till rikskändis utan synbar anledning. Däremot hade jag gärna sluppit se det till Rom nyanlända unga italienska paret som går vilse i någon slags erotisk fars där Penelope Cruz dyker upp i en helt omöjlig roll som obildad prostituerad.

Den senare karaktären sätter tyvärr fingret på faktumet att detta mycket väl kan vara Allens gubbigaste film hittills. Skildringen av en värld där unga kvinnor i allt för hög utsträckning bara tillåts vara föremål för de manliga protagonisternas fantasier är alltför vacklande i sin hållning för att man ska kunna tolka det som något annat än att Allen spelar med. Att han gått från filmer som ”En annan kvinna” och ”Hannah och hennes systrar” till detta är faktiskt sorgligt. ”Förälskad i Rom” är helt klart en av den produktive regissörens svagare filmer men trean räddas ändå av inslagen av komisk briljans som dyker upp i den något hafsiga helheten.

Johannes Hagman