Recension - Bio

Att "Apan" var väldigt kraftfull som film betraktat,
kan till och med jag skriva under på.
Men det är en missuppfattning att tro att den som uppvisat begåvning en gång, därmed kommer att lyckas med allt denne företar sig.

"Blondie" är, om inte annat, en uppvisning i självförtroende. Stärkt av tidigare framgångar ville Jesper Ganslandt göra någonting diametralt annorlunda.

Genren är redan utforskad i filmer som "Interiors", "Viskningar och rop" och "Margot at the wedding". Ett hemvändande systrapar som konfronteras med varandra, och sin uppväxt. Ska man in här och pinka revir gäller det att man verkligen har någonting att komma med.

"Blondie" gapar tomt. Jag kan hur mycket jag än anstränger mig inte förmå förstå vad den här filmen ska vara bra för. Tack vare sin oförmåga till tonträff blir det en frustrerande filmupplevelse.

Det mest frustrerande är att filmen befinner sig i något slags gränsland. De stora känslorna man fiskar efter, infinner sig ibland, åtminstone som ett löfte. Skådespeleriet känns ibland på riktigt, men mest på låtsas. Genom hela filmen sitter jag på nålar, eftersom varje replik riskerar klinga falskt, missa målet.

Känsloutbrott utan känslokontakt. Någon som ställer sig upp vid ett bord och skriker, och ingen fattar varför. Livet är ett helvete, åkej. Det är synd om alla, åkej. Tomheten smyger sig på mellan skratten och knullen, åkej. Allt det här visste vi redan.

Där "Apan" var direkt och påtaglig, är den här filmen oerhört forcerad. Musiksättningen är den mest okänsliga jag sett på denna sida femtiotalet. Toner som dessa bör inte ackompanjera annat än planeter och solsystem som kolliderar.

Filmen är också oerhört ful, HD-fotografi när det är som mest opersonligt. Ytan är glättig och ogenomtränglig, det går helt enkelt inte att titta på det här.

Det är bara i ett fåtal scener det glänser till. En strimma liv som blossar upp, och snabbt blir till aska igen. Men självgodheten har hindrat dessa potentialer från att blomma ut.

Övertygelsen att genetisk begåvning ska lysa igenom
ett uselt manus, en usel idé,
usel teknik och estetik-
har lett till en tillika usel filmupplevelse.

Man måste uppenbarligen jobba lite också,
även inom konsten.

Kim Ekberg