Hassel – Privatspanarna

  • Speltid (min): 74
  • Release (Bio): 2012-11-23
  • Release (Blu-ray/DVD): 2012-11-23

Recension - Blu-ray/DVD

Kriminalfilmer i serieformat måste alltsedan 80-talet vara den mest sågade, utskällda, hånade och sedda svenska filmgenren. Beck och Wallander görs om i oändliga varianter medan det varit tyst ett tag kring Hassel, Olov Svedelids envetne polis från ett 20-tal romaner och flera filmer. När Måns Månsson (”H:r Landshövding”) på sitt högst egensinniga vis nu återupplivar Roland Hassel har han gått i pension och blivit privatspanare. Med ett olöst Palmemord och en belöning på femtio miljoner för dess uppklarande i sikte segar sig den forne hjälten fram genom ett grått och kallt Stockholm i jakt på ledtrådar.

Tillsammans med likaledes sorgliga kompanjoner iscensätter han på ett närmast rituellt sätt de händelser som omgav mordet på statsministern. Minsta detalj diskuteras i oändlighet medan de större frågorna lämnas obesvarade. I denna svarta avmystifiering av detektivarbetet förstår alla innerst inne att de ändå aldrig kommer att komma fram till något. Fångad av Månsson själv på VHS-bilder ur vinklar som från en övervakningskamera är Hassels utredningsarbete själva antitesen till den vanliga svenska kriminalfilmen. Det är händelselöst och meningslöst men samtidigt betydligt mer övertygande och faktiskt underhållande än i de mer konventionellt massproducerade TV-filmerna.

Men trots att Månsson emellanåt i sina få, långa sekvenser lyckas förmedla något av de inblandades märkliga besatthet av sitt kall känns det oftast som om man med lite väl stor distans kan luta sig tillbaka och bevittna deras bisarra skådespel. I sina mest kliniska stunder kan man nästan ta ”Hassel- Privatspanarna” för en installation i den österrikiske regissören Ulrich Seidls för evigt pågående filmserie om alltings jävlighet. Om någon av filmens alla män vid bara ett tillfälle hade visat något tecken till inre liv hade detta kanske kunnat bli mer än en metafilmisk kommentar kring filmskapande i allmänhet och polisfilm i synnerhet. Samtidigt uppskattar jag Månssons kompromisslöshet, och det faktum att denna intressanta, bitvis roliga och mycket originella film trots en alltmer kommersialiserad marknad går upp på svenska biografer är inte mindre än häpnadsväckande.

Johannes Hagman

Kommentarer