Recension - Blu-ray/DVD

Den tyske prisjägaren och före detta tandläkaren Dr. King Schultz är på jakt efter bröderna Brittle. Allt han behöver göra är att hitta dem, döda dem och sedan kamma in en fin belöning. Det finns bara ett problem: han vet inte hur bröderna ser ut.

Någon som däremot vet hur de ser ut är slaven Django. Både han och hans fru Broomhilda blev brutalt misshandlade av bröderna och sedan sålda åt olika håll. Så den dag en konstig tysk frågar om han skulle vilja hjälpa till att hitta och döda bröderna tvekar inte Django för en sekund...

Tarantino är tillbaka! Och med en western dessutom! I och för sig vill Tarantino hellre kalla filmen för en ”Södern”, då det trots allt är i de södra delstaterna filmen till största del utspelar sig, mitt under den värsta slaveritiden strax före det amerikanska inbördeskriget. Många har opponerat sig emot att en vit regissör ska göra film om slaveriet – en underhållningsfilm till råga på allt! – men resultatet har i mitt, och många andras, tycke blivit en fenomenal film som inte på något sätt glorifierar slaveriet utan visar på hur otroligt grymt och brutalt det var.

Till sin hjälp har Tarantino en stabil ensemble. Jamie Foxx är nedtonad men ändå väldigt intensiv i titelrollen och den briljante Christoph Waltz är en fröjd att se som Dr. King Schultz. På skurksidan har vi bland annat Leonardo DiCaprio som plantageägaren och slavslagsmålsarrangören Calvin Candie och jag kan ärligt säga att jag aldrig sett honom så här bra! Tydligen var DiCaprio högst tveksam till att ta rollen då karaktären är ett riktigt äckligt ärkesvin för att uttrycka det snällt, men han övertalades och resultatet är fantastiskt. Lika bra och obehaglig, om inte etter värre, är Samuel L. Jacksons husslav Stephen, som inte har några som helst problem att se ner på andra slavar och behandla dem som skit. Äntligen, får man väl ändå säga, spelar Jackson någon annan än sig själv!

Tarantino är förstås inte Tarantino om han inte ser till att filmen även i övrigt inkluderar bekanta ansikten i större och mindre roller, och ”Django Unchained” är inget undantag. Under filmens lopp får vi se Don Johnson, Michael Parks, Jonah Hill, James Remar, Kerry Washington, Russ Tamblyn, Bruce Dern och Tom Savini. Själv blev jag nog gladast av att återse Franco Nero i en skön cameo (Franco Nero spelade Django i filmen från 1966 med samma namn, recenserad här).

Inte sedan ”Skyfall” har jag känt mig så uppfylld och lycklig efter ett biobesök, den där känslan av att man sett en perfekt, eller åtminstone snudd på perfekt film. ”Django Unchained” är definitivt den bästa filmen jag sett hittills under 2013, och fan vet om jag inte tycker att det är Tarantinos bästa. En blandning av western, förlåt, södern, och blaxploitation (det är ingen slump att Broomhildas efternamn är von Shaft) som bara en riktig älskare av film kan göra.

Tack Quentin.

Fredrik Liljegren, chefredaktör