Recension - Blu-ray/DVD

Hur många filmer har det egentligen gjorts på konceptet ”ett gäng ungdomar hamnar på främmande plats och blir terroriserade av invånarna och kamp på liv och död begynner”? Alldeles för många, det är svaret. Visst, det finns bra filmer inom genren och det känns lite klyschigt att nämna ”Den sista färden” som ett exempel men faktum kvarstår; det är en förbannat bra film. Tyvärr domineras genren av ren dynga och åtminstone känner jag att marknaden är rejält övermättad.

Men under hösten 2012 hörde jag snack om filmen ”Inbred”, som absolut passar in i denna genre. Ett gäng brittiska problemungdomar åker tillsammans med två handledare ut till landet där de ska rusta upp och bo i ett gammalt övergivet hus. Naturligtvis stöter de sig med lokalbefolkningen och det blir konflikt. En riktigt jävlig sådan dessutom. På papperet tyckte jag att detta lät som ännu en skitfilm i den latrin som denna genre har blivit, men när jag då hörde en massa positiva omdömen från folk jag litar på i dylika frågor blev jag ändå intresserad.

Nu är det februari 2013 och ”Inbred” damp häromdagen ner i min brevlåda. Mer taggad än vad jag kanske borde ha varit satte jag mig ner i soffan och lät filmen spelas upp på duken i vardagsrummet. Skulle detta bli en positiv upplevelse, eller skulle mina initiala farhågor bli besannade?

Jag säger så här: det är definitivt en ”ungdomar på främmande plats terroriseras av lokalbefolkningen” och på den fronten följs alla tidigare satta regler och normer. Men! Regissören Alex Chandon har lyckats få med så pass mycket humor i filmen att det trots allt splatter och otäcksheter aldrig blir genuint obehagligt eller äckligt. Därmed inte sagt att det på något sätt är en tam film, absolut inte, jag kände mig bara med underhållen av ”Inbred” än av en film som ”Hostel” som inte alls föll mig i smaken.

”Inbred” är våldsam. Den är blodig. Den är stundtals riktigt splattig. Och jo, den är nog lite sjuk här och där också. Men ta mig fan om jag inte gillar den ändå! Filmen har glimten i ögat, den har det där lilla extra som de flesta filmer i genren (och andra genrer också för den delen) saknar. ”Inbred” får en bra, lättillgänglig plats i hyllan, för jag kommer definitivt se om den fler gånger.

Fredrik Liljegren, chefredaktör