Djupet

  • Svensk titel: Djupet
  • Originaltitel: Djúpið
  • Speltid (min): 93
  • Release (Bio): 2013-05-10
  • Release (Blu-ray/DVD): 2013-09-04
  • IMDb: Djupet

Recension - Blu-ray/DVD

En iskall morgon 1984 begav sig, som så många andra morgnar, fem män från Hemön vid Västmannaöarna ut med den gamla fiskebåten Breki, en gammal trålare som är om möjligt mer sliten än sin besättning. Vid ett tillfälle fastnar trålen i den steniga havsbottnen, men lossnar igen efter en kort stund. Tyvärr har de inte samma tur nästa gång trålen fastnar, utan då kantrar Breki och de fem männen faller ombord, ner i det blott femgradiga vattnet. Två av dem drunknar direkt, ytterligare två klarar sig i knappt 20 minuter innan de somnar in medan den siste av dem, Gulli, av någon outgrundlig anledning klarar sig simmandes i vattnet i inte mindre än sex timmar(!) innan han till slut lyckas nå land. Pärsen är dock inte över där, utan nu väntar två timmars promenad, barfota på vassa vulkanstenar och kraftigt nedkyld innan han når befolkat område.

Gulli blir först inte trodd när han berättar var Breki gick under, eftersom ingen tror att han skulle kunna överleva så lång tid i det kalla vattnet. Men när vrakdelar hittas på den plats han pekat ut blir alla fascinerade av honom. Inte minst vetenskapen, som till varje pris vill lista ut anledningen till att han klarade sig i sex timmar mot normala maximalt 30 minuter. Visst, Gulli har lite extra fett på kroppen, men det borde inte vara tillräckligt. Efter sin rehabilitering får han genomgå en massa undersökningar och experiment för att försöka ta reda på varför denne lönnfete, storrökande och storkrökande fiskare från Island kan hantera kallvatten bättre än attackdykare i toppform.

Även om alla ser honom som en hjälte, har Gulli svårt att komma till ro i vardagen igen. Det är inte lätt att se sig själv som hjälte när man tvingats se sina kamrater dö. Men till slut, efter mycket om och men, hittar Gulli tillbaka till det som gör hans liv komplett. Havet.

”Djupet” är baserad på en sann historia, och under sluttexterna får vi se intervjuklipp med den riktige Gulli. I filmen spelas han fint av Ólafur Darri Ólafsson, som bär upp i stort sett hela filmen på sina trygga axlar. Regin står Baltasar Kormákur (”Reykjavik 101”, ”Contraband”) för, och jag måste säga att han lyckats bra. Filmen som sådan är lugnt och sävligt berättad, och risken finns att den stundtals är för långsam för en stor del av publiken. Personligen tyckte jag att den, trots det låga tempot, lyckades hålla ett bra grepp om tittaren med en spännande och fantastisk historia.

Fredrik Liljegren, chefredaktör

Kommentarer