Recension - Bio

Läste att kändisblaskan People utsett Gwyneth Paltrow till världens vackraste kvinna. Fast de glömde påpeka att hon först och främst är en begåvad skådespelerska. I Iron Man-filmerna är Paltrows jordnära men repliksnabba Pepper Potts den nyckelroll som gör Tony Stark/Iron Man (Robert Downey Jr) mänsklig. Superhjältens sambo får mycket att göra i fartfyllda Iron Man 3.

Den tredje Järnmannen-rullen är väldigt annorlunda. På ett bra sätt. Den har mycket djup. (Men det betyder inte färre maffiga actionsekvenser.) Filmmakarna skalar ner Iron Man och hans femtioelva rustningar och gör honom sårbar, både materiellt och psykologiskt. Tony tampas med panikångest efter de påfrestande händelserna i förra årets episka superhjältegruppsfilm The Avengers. Och andemeningen från Captain Americas gamla pik-replik spökar fortfarande: ”Big man in a suit of armour. Take that away – what are you?”

Den spännande popcornrullen har dessutom intressanta saker att säga om terrorism. Ett ämne som här symboliseras av den Bin Laden-liknande skurken The Mandarin (Ben Kingsley). De mest inbitna serietidningsnördarna kommer säkert att störa sig på hur de tio ringarnas mästare framställs. Här tänker de luriga filmskaparna verkligen utanför boxen. Men ingen kan klaga på Kingsleys festliga skådespelarinsats. Den saken är säker.

En annan av Iron Man 3:s styrkor är den starka, trovärdiga och roliga dialogen. Det är kanske inte så konstigt när filmen är författad och regisserad av den moderna actionkomedins fader – Shane Black. Mannen som skrev den allra första Dödligt vapen-filmen. Black och Downey Jr har samarbetat förr i flippade Kiss Kiss Bang Bang. Så regissörsbytet känns lika smidigt som en nyoljad Mark 42. Och de kassa treornas förbannelse uteblir. Iron Man 3 är en snyggt berättad actionfest som aldrig faller ner i meningslöshetens svarta hål.

Och missa för tusan inte den hemliga bonusscenen efter de milslånga eftertexterna. Speciellt inte om ni gillar persongalleriet i The Avengers.

Johan Karlsson