Recension - Blu-ray/DVD

17-åriga Mary Katherine, eller M.K. som hon hellre vill kallas, flyttar hem till sin pappa, en excentrisk forskare som spenderar större delen av sin tid i skogen där han letar efter pysslingar. Han tror nämligen att skogen och naturen styrs av små, små varelser som människan vanligtvis inte ser.

Dessa varelser finns verkligen, och över dem regerar drottning Tara. Hon är för tillfället fullt upptagen med att hitta den blomknopp som hon ska utse till tronarvinge. Men i samma stund som hon hittar den, attackeras de av de onda Bogganerna, en grupp varelser vars enda uppgift är att döda växtlighet och ställa till med ofog. Deras ledare heter Mandrake, och när hans son Dagda dödas under anfallet (av Taras kämpe Ronin) blir han vansinnig och bestämmer sig för att hämnas. Första steget i denna hämnd tas direkt, då drottning Tara blir dödligt skadad under anfallet.

I samma stund som Tara faller till marken, är M.K. ute i skogen och letar efter sin hund. Hon ser Tara och blir naturligtvis både chockad och fascinerad av den lilla varelsen. När Tara med sina sista krafter överlämnar tronarvingen/knoppen till M.K. och samtidigt krymper henne till pysslingstorlek förändras spelplanen totalt. Nu måste kämpen Ronin och M.K. kämpa tillsammans för att störta Mandrake en gång för alla.

”Epic – Skogens hemliga rike” hade potential till att bli ett enormt spännande äventyr för hela familjen, med fantastisk animation och bra röstskådespelare. Men resultatet är ett överpretentiöst spektakel, med relativt fula karaktärer och röstskådespelare som överlag verkar ganska uttråkade. Med en sjuårsgräns missar man också en stor målgrupp, som kanske hade uppskattat filmen mer. Nu är filmen bitvis så mörk att det inte är aktuellt att visa den för yngre ändå.

Storyn? Snälla varelser räddar skogen, yadayadayada. Det känns som ett utdraget avsnitt av Tingeling och älvorna. Röstskådespelarna? Tja, Amanda Seyfried är helt OK som M.K., men varken Colin Farrell som Ronin eller Beyoncé som drottning Tara bör sätta ”Epic” högt upp på sina resuméer. Roligast, om man kan kalla det enda roliga för roligast, är Chris O’Dowd (”The I.T. Crowd”) som snigeln Grub, men då hade jag hellre sett en kortfilm på fem-tio minuter med bara honom. Jo förresten, Christoph Waltz är bra som Mandrake, men han är å andra sidan alltid bra.

Nej, ”Epic” var verkligen inget vidare. Inte ”Epic Fail” kanske, men bra nära.

Fredrik Liljegren, chefredaktör