Philomena

  • Svensk titel: Philomena
  • Originaltitel: Philomena
  • Speltid (min): 97
  • Release (Blu-ray/DVD): 2014-04-16

Recension - Blu-ray/DVD

Under 50-talet tvingade den katolska kyrkan många unga, ogifta mödrar att motvilligt adoptera bort sina barn, utan någon större chans att någonsin få återse dem. En av dessa mödrar som tvingats bevittna hur helt okända människor tagit hennes son och försvunnit med honom är Philomena Lee.

Först på 50-årsdagen av sonens födelse kunde hon berätta för sin familj att hon i unga år tvingats lämna ifrån sig en son, en son som hon tänkt på varenda dag sedan dess. Hon bestämmer sig för att försöka ta reda på vad som blev av honom, vart han tog vägen, om han lever, om han någonsin tänker på sin riktiga mamma.

Det är förstås ingen trivial sak att försöka spåra en människa, och det blir inte lättare av att nunnorna på det gamla klostret där Philomena växte upp är allt annat än samarbetsvilliga. Någon som dock är villig att hjälpa till är journalisten Martin Sixsmith. Med sina kontakter börjar han nysta efter ledtrådar som förhoppningsvis kan leda till att Philomena får veta mer om sin son.

”Philomena”, regisserad av Stephen Frears, är en fantastiskt gripande och välspelad film. Den är baserad på boken ”The Lost Child of Philomena Lee” som Martin Sixsmith skrev 2009 efter att ha hjälpt Philomena Lee spåra sin försvunna son till USA. Sixsmith spelas av Steve Coogan, som också skrivit manus och producerat, och Philomena själv spelas av den alltid fantastiska Dame Judi Dench.

Coogan och Dench har en fin kemi tillsammans, och deras samspel känns äkta och rörande. Filmen berättas i ett relativt rappt tempo utan att för den sakens skull kännas stressig. Det hade inte varit svårt att göra en film på två och en halv timme om detta ämne, men Frears och kompani snör ihop det hela på knappa hundra minuter.

Jag blev mycket fascinerad av Philomenas berättelse, och jag kommer att definitivt att se om den här filmen många gånger. Men jag får nog varva med lite mer lättsmälta filmer om jag inte ska bli ett känslomässigt vrak på köpet.

Fredrik Liljegren, chefredaktör

Kommentarer