Recension - Bio

När jag första gången hörde att ”Småkryp: Långfilmen” var på väg blev jag väldigt nyfiken. Som så många andra har jag sett många av kortfilmerna på Barnkanalen och blivit imponerad av såväl de finurliga små historierna som av den tekniska och estetiska kvaliteten. Ungarna här hemma, 3 och 6 år gamla, är också förtjusta i dessa kortfilmer så det var med relativt höga förväntningar vi bänkade oss för att se filmen.

Vi får följa en liten nyckelpigas äventyr i den stora världen, hur hen blir kompis med en svartmyra och hamnar mitt i en brinnande konflikt mellan svartmyror och rödmyror. Vi får se denna lilla nyckelpiga växa upp och mogna väldigt fort, samtidigt som hen hittar sin plats i världen.

Precis som i kortfilmerna finns det inga talade roller i filmen, utan det är bara olika ljudeffekter i form av surranden och pipanden. Det låter kanske udda, men fungerar väldigt bra och i vissa actionscener blir ljudet riktigt, riktigt imponerande. Visuellt sett är det minst lika vackert som i kortfilmerna, kanske till och med lite bättre. De animerade insekterna blandas med äkta naturfoto och det görs helt sömlöst, mycket snyggt!

Det finns dock ett aber, och det är speltiden. Kortfilmerna brukar vara ca fem minuter långa, medan långfilmen klockar in på en och en halv timme och under visningen hade jag två barn som blev mer än lovligt rastlösa (vanliga filmer på samma speltid fungerar bra). Även om jag själv njöt av bild och ljud kände jag då och då att konceptet fungerar bättre i kortfilmsformat. Det är också den aspekten som blir avgörande för mitt betyg. Istället för en klockren fyra blir det en trea, om än en väldigt stark sådan.

Fredrik Liljegren, chefredaktör