Hobbit: Femhäraslaget

  • Svensk titel: Hobbit: Femhäraslaget
  • Originaltitel: The Hobbit: The Battle of the Five Armies
  • Speltid (min): 144
  • Release (Bio): 2014-12-10
  • Release (Blu-ray/DVD): 2015-04-20
  • IMDb: Hobbit: Femhäraslaget

Recension - Bio

Så har det då äntligen varit premiär för var det sista kapitlet i den väldigt långa historien om hur hoben Bilbo följde med ett gäng tappra dvärgar ut på äventyr. I den tredje filmen får vi se hur det går för Sjöstaden efter Smaugs attack, vi får se om Thorin och hans glada kumpaner får ordning på kungariket Erebor och om Gandalf kan få ondskan på fall eller inte. Jag tänker inte gå in mer än så på handlingen för antingen så har ni redan sett filmer och/eller läst boken så ni vet ändå.

Ni som läste min recension av den förra filmen i serien vet att jag inte är helt såld på denna trilogi, eller genren i allmänhet. Däremot uppskattar jag välgjorda filmer och fint skådespeleri, och det bjuds vi sannerligen på, mitt bland alla tomtar och troll. Framförallt är Martin Freeman helt perfekt som Bilbo och en väldigt skicklig skådespelare, men har får också fint sällskap av Richard Armitage som spelar Thorin. Ian McKellen, Christopher Lee och Cate Blanchett är även de – förstås – väldigt bra, men de är med så pass lite i filmen så det är inte mycket att orda om.

Precis som sina föregångare finns det ett par problem med filmen. Även denna gång blir det inslag av humor på buskisnivå, vilket blir en alldeles för skarp kontrast mot det resterande allvaret och våldsamheterna. Dessutom blev jag väldigt förvånad över att Peter Jackson och kompani lämnat kvar en kort sekvens som inte bara är oerhört fjantig men som också innehåller groteskt fula visuella effekter. När blev Legolas Super Mario? Usch.

Det har redan pratats om hur lite ”vår egen” Persbrandt är med i filmen, men jag misstänker att vi får se lite mer av honom i den förlängda version som oundvikligen kommer till hösten. Hoppas även på att få se lite mer av den mästerlige Christopher Lee som Saruman.

Jag såg filmen i 3D HFR (High Frame Rate) och det råder ingen tvivel om att 3D:n är fantastisk. Precis som med den förra filmen har jag lite svårt med den enormt skarpa bilden, jag får mer känslan av TV-teater från BBC än ”film”, men jag vet att det är en vanesak och något högst personligt.

En fyra blir det i betyg, men jag måste samtidigt säga att det känns ganska skönt att vi kan stänga porten till Midgård nu. Den stora frågan är vad Peter Jackson ska överraska oss med nu? Kan det bli en uppföljare till ”Meet the Feebles” månntro?

Antagligen inte.

Fredrik Liljegren, chefredaktör

Kommentarer