Recension - Bio

Jag tänker gå rakt på sak: Colin Trevorrows storslagna ”Jurassic World” lever upp till de höga förväntningarna och delar kärleksfullt DNA med Steven Spielbergs episka klassiker ”Jurassic Park” från 1993. Tvåan och trean är visserligen sevärda, men spelar inte i ettan och fyrans division. Den odödliga musiken gör oblygt comeback i ”Jurassic World”. Panikkänslan i jeepattacken från ettan återkommer i ännu större skala, inte minst i den spännande ”syskon-bubbla-sekvensen”. Den ena katastrofsituationen avlöser den andra och parkens alla besökare svävar plötsligt i livsfara.

Som alla säkert har förstått startar filmen med att John Hammonds dröm om en påkostad dinosaurienöjespark blivit sann sedan flera år tillbaka. Tusentals besökare kommer till ön för att rida på minidinosaurier, paddla jämte urtidsödlor eller för att bevittna matning av T-Rex och ett gigantiskt vattenmonster som käkar hajar till frukost. Övermodet kommer när InGen skapar en genetisk hybrid som är blodtörstigare än Dracula. Som vanligt är girighet och ogenomtänkt leka-Gud-vetenskap en dålig kombo.

Uppdaterad park och spektakel  i all ära, men det som verkligen höjer den här actionthrillerrullen är skådespelarna. Chris Pratts (”Guardians of the Galaxy”) raptordresserande hjälte Owen är perfekt casting, liksom Bryce Dallas Howards (”The Village”) statistikinsnöade hjältinna Claire. Ett sympatiskt radarpar som bär upp filmen tillsammans. Claires systersöner Gray (Ty Simpkins från ”Iron Man 3”) och Zach (Nick Robinson) spelas dessutom med stor trovärdighet. Claire och pojkarna speglar Hammond och barnbarnen som hamnade i fara i första "JP". Jake Johnson (”New Girl”) bör också nämnas. Datornörden Lowery är en lyckad comic relief iklädd snygg retro-t-shirt.

Som biobesökare bryr jag mig om (de mindre livsfarliga) dinosaurierna. Bryr mig om de nya sympatiska rollfigurerna. Bryr mig om den här insomnade filmserien igen. ”Jurassic World” är en vital reptilrenässans som öppnar dörren för fler underhållande kapitel. Hoppas jag. Då gärna med lite mer svärta och lite fler uppoffringar som svider.

Johan Karlsson