Recension - Blu-ray/DVD

Eldfågeln, kan det vara något? En film som till större del kretsar kring balett och opera. Men Hasse Ekman (Göstas far) har faktiskt lyckats med konstycket att göra en trovärdig historia på en enkel ide och ett manus som antagligen fått plats på ett A4.

Balettdansösen Linda Corina (spelad av dansaren och balettpedagogen Ellen Rasch) blir förälskad i operadivan Mario Vanni som befinner sig i huvudstaden (Stockholm) för ett gästspel. Ja, där har ni handlingen i enkla drag.

Eldfågeln spelades in 1952 och är ett samarbete mellan Sverige och Italien, och dessutom Sveriges andra färgfilm någonsin. På premiären var recensionerna inte nådiga, den krystade dialogen på engelska var antagligen det största bidraget till kritiken. Men filmen har liksom många andra filmer i efterhand fått kultstämpel. Och för någon som jag, som egentligen inte är någon konnässör av konstformen, var fotot av Göran Strindberg och det överdrivna skådespeleriet den största behållningen. Men, gillar du opera eller balett, har du garanterat 90 minuter av fin svensk film att se fram emot. 

Stefan Johansson