Zero Tolerance

  • Svensk titel: Zero Tolerance
  • Originaltitel: Zero Tolerance
  • Speltid (min): 90
  • Release (Blu-ray/DVD): 2015-10-12
  • IMDb: Zero Tolerance

Recension - Blu-ray/DVD

Liket av en ung kvinna flyter iland utanför Bangkok, och kriminalaren Peter anländer till platsen för att dra igång en brottsutredning. Till sin förvåning känner han igen kvinnan – det är dottern till Johnny, Peters gamla kollega inom militären. Peter underrättar Johnny om dödsfallet, fullt medveten om att Johnny inte tänker nöja sig med en simpel polisutredning utan istället ta saken i egna händer.

Tillsammans rensar de upp i Bangkoks undre värld, för att hitta den skyldige och ställa denne till svars…

Låt mig måla upp en bild. Du får hem en film du aldrig hört talas om, men som på omslaget skyltar med sex olika skådespelare. Du känner igen det första namnet som en av de mest intressanta actionskådisarna på senare år (Scott Adkins), det andra ringer en svag liten klocka (Dustin Nguyen, från gamla TV-serien ”21 Jump Street”), det tredje är sonen till en kampsportslegend (Kane Kosugi) och det fjärde är en gammal actionhjälte från 80-talet (Gary Daniels). I det här läget struntar du i att de sista två namnen är thailändska skådespelare du aldrig hört talas om, för du är så taggad för vad som verkar vara en härlig actionfest.

Du sätter dig i soffan och trycker på play. Tiden går, och du märker att ett av namnen försvinner från filmen under de första 10 minuterna, och de andra två inte alls är med speciellt mycket. Det är Johnny Depps gamla parhäst från TV som har huvudrollen, så snopet. Och action blev det inte så mycket med, förutom i några korta sekvenser.

Du blir besviken.

Ungefär så, eller snarare ganska exakt så, kände jag mig. Dustin Nguyen må vara en duktig skådespelare, men så mycket karisma och närvaro har han inte. Jag hade hoppats att få se mycket mer av Adkins, som briljerat stort på film de senaste åren, men tji fick jag. Istället fick jag se min gamle halvidol Gary Daniels i spräcklig Hawaiiskjorta och insåg att han är enormt lik Michael Richards (Kramer i ”Seinfeld”)! Snacka om antiklimax.

Jag är ledsen att säga det, men ”Zero Tolerance” var en stor besvikelse. Stundtals riktigt snygga miljöer hjälpte inte till, och att slutet var som taget från ”Tokarev” med Nicolas Cage… nä, inte kul.

Fredrik Liljegren, chefredaktör

Kommentarer