Recension - Streaming

Det är känt sedan länge att Mikael Persbrandt har hoppat av ”Beck”-filmerna. Men hur hans ikoniska snutroll Gunvald Larsson skulle skrivas ur handlingen har varit hemligstämplat fram till nu. Och det tycker jag att ni ska upptäcka själva på C More.

Men jag kan säga så mycket att Peter Habers Martin Beck får dra nästan hela lasset själv utan sin ständige parhäst, eftersom Gunvald Larsson har ytterst få scener i ”Beck: Gunvald”. Knappt några repliker alls. Det känns nästan som om filmskaparna fick använda arkivmaterial och oanvända scener från tidigare fall för att knyta ihop säcken. Det är lite fattigt att karaktären hamnar i parentes på det här viset.

Å andra sidan ger det mer spelrum till fumlige utredaren Oskar Bergman (Måns Nathanaelson). Den yngre polisen hamnar i en extremt pressad situation som han hanterar lika smidigt som en elefant i en porslinsaffär. Rollfiguren Oskar är min absoluta favorit, vid sidan av den pladdrande grannen som denna gång stiftar bekantskap med Becks tonårige barnbarn. Två andra som lyser i utredningsteamet är brutalt ärlige socionomen Ayda (Elmira Arikan) och Jonas Karlssons irriterande chef Fredén som mest bryr sig om massmedias reaktioner.

Fallet är ganska clever och kretsar kring en mördad journalist. Gangstern Risto Kangas (Peter Franzén) står i fokus och utgör en drivande gästroll som får filmen att funka. I andra lyckade biroller märks Lisette Pagler (”Äkta människor”) och Per Graffman (”Rederiet”). 

Filmen är definitivt sevärd, men tomrummet efter Gunvald är ekande stort. Förhoppningsvis kan det fyllas i nästa rulle av den där skäggige, norske polisen med ett förflutet i ”Game of Thrones”. Hoppas han också har dräpande oneliners. Det behöver "Beck"-serien.

Johan Karlsson