Recension - Blu-ray/DVD
Regissören Kevin Smith slog igenom 1994 med lågbudgetkomedin "Clerks" som togs emot gott av stora delar av både filmbransch och filmpublik. Filmen utspelade sig mestadels i en liten närbutik i USA där vi följer några ungdomars vardag och det var också allt, men filmen var gjord på ett väldigt kul och smart sätt. Och en smart independentregissör som Kevin Smith ville många filmbolag lägga vantarna på. Så fort som möjligt ville man också krama en ny succé ur honom och väldigt snabbt hade han lagt fram idén till "Mallrats", Clerks i ett köpcentrum beskrev han den som. Men trots att filmen blev ett ekonomiskt fiasko vid premiären gjorde den en desto större karriär på video. Och nu finns den också på DVD.
Först bör sägas att jag inte gillar Kevins Smiths sätt att göra filmer på. Både Mallrats och Clerks är egentligen både meningslösa och värdelösa. De handlar inte om någonting egentligen, utan beskriver bara några mindre lyckade ungdomars vardag. Men en ovanligt vass dialog och bisarra händelser gör att de ändå blir sevärda, men ett av de stora problemen är att de inte är roliga. De är visserligen komedier men jag har väldigt svårt för Smiths humor. Den är på en oerhört låg nivå och gränsar till riktigt barnslig ibland, vilket representeras av radarparet Jay och Silent Bob (spelad av Smith själv) som han envisas med att ha med i alla sina filmer. Dessa två är verkligen förlorarnas förlorare med hur mycket dötid som helst. Men de är inte roliga, och detta har Kevin Smith svårt att förstå. De fanns med från början i Clerks och är numera med bara för sakens skull. Och varken Smith eller Jason Mewes (Jay) är heller några riktiga skådisar.
Kevin Smith gör inte film på ett speciellt dramaturgiskt korrekt sätt utan riktar sig bara till ungdomar som vill se dessa meningslösa komedier. Han bara gör filmer han själv vill se gissningsvis och jag har svårt att tro att han har något budskap med nån av sina fyra filmer (möjligen att han verkligen ville ha nåt sagt med "Dogma") utan är bara småcharmiga spektakel. Inget jag har särskilt mycket emot egentligen, men det blir fult och ger ett ganska oseriöst uttryck och gör att filmen automatiskt studsar mot min anti-bra filmsköld.
Michael Rooker som nog kan anses som stjärnan i den här lågbudgetfilmen (med en budget på 6 milioner dollar) spelar en form av nazi-pappa som ska spela in ett "pilotavsnitt" till ett slags vem-tar-vem program på tv. I samma köpcentrum befinner sig hans dotters f.d pojkvän T.S och hans giftiga vän Brody som även han nyligen blivit dumpad. Sedan följer en dag med ovanliga händelser i vanligt Kevin Smith-manér. Och det är inte särskilt märkvärdigt egentligen och skulle inte vara värt att se på om det inte vore för Brody, spelad av Jason Lee. En mer sylvass och karaktärsenlig rolltolkning i den här typen av lågbudget film är svårt att hitta. Han pladdrar på om allt från a till ö genom hela filmen och redovisar sina smärre underliga tolkningar inom olika mer eller mindre intressanta frågor. Sen försätter han sig gärna i sjuka situationer och driver friskt med alla typer av människor samtidigt som han på vägen lär sig en och annan läxa. Utan Brody är dock Mallrats inget värt i mina ögon.
Men är det så att man står ut med att se mycket överspel och en i övrigt ganska ful film och om man vet att man gillar Kevin Smiths humor passar nog det här som handen i handsken, men det är egentligen ingen bra film. Jag kunde inte låta bli att njuta i alla fall, för det är sällan man ser någon med sån skön attityd som slusken Brody i en medioker komedi som Mallrats.
Kommentarer