Dark City

  • Svensk titel: Dark City
  • Originaltitel: Dark City
  • Release (Blu-ray/DVD): 2001-01-10

Recension - Blu-ray/DVD

Den lilla sommaren vi fick har börjat vackla. Himlen rymmer omväxlande miljontals gassande solstrålar och, nästan lika många, vattendroppar som hade platsat i ”Seven”. Och de byter plats med varandra fortare än nån hinner mumla sommarmantrat allameterologerharfelochderas-
förutsägelserstämmeraldrigmedverkligheten. Just nu vilar Alex Proyas "Dark City" i videospelaren. Titeln och omslaget ger känslan av att mörker och tungt regn är den perfekta miljön att avnjuta filmen i. Väntar ett par minuter tills det börjar smattra i vattenpölarna och forsa i stuprännan utanför mitt fönster. Jag trycker på ”PLAY”.

En nämnvärd styrka - bland de många - är Dark Citys hårt slipade och smått unika utseende. Proyas hade tidigare gjort ”The Crow” där han odlade och experimenterade lite med mörker, design och stämningar men låter det blomma ut fullt i Dark City. Det är en blandning av ”Strange Days”, ”Batman” och ”the Matrix” sakta nedrört i ett tjockt och mörkt glas Guiness. Ett glas där Terry Gilliam flyter omkring som en gummianka.

Allt börjar med att vi får veta att främlingar har tagit över en stad genom dr. Schreibers voiceover. I ett badkar någonstans i staden vaknar John Murdoch med ett sår i pannan, utan att veta var eller vem han är. Minnesförlust. När han fortsätter ut från toaletten hittar han en väska, ett vykort och en brutalt mördad kvinna. Telefonen ringer. Det är dr. Schreiber som berättar att John är jagad. Att han omedelbart måste ta sig därifrån. John lägger benen på rygg. Jakten kan börja.

Dark City är en stor film. Allt; skådespeleriet, musiken, historien, den utsökta miljön, överraskningar smälter till synes lekande lätt ihop till en väl sammansatt helhet. Några av dess scener är omedelbara klassiker. PURE GENIUS. Vilka de är får ni självklart ta reda på själva.

"Seriösa" science-fiction filmer - med utomjordiskt liv - är en nästan obefintlig genre och om jag skulle räkna upp dem med klassiker-stämpeln så skulle det räcka med två tummar. 2001 & Kontakt. Den förstnämnda för den omvälvande upplevelsen och perfekta konstruktionen - förutom resan genom maskhålet som borde ha kortats till hälften. Den sistnämnda för Jodie Foster, den drömlikt vackra strandscenen och de väl genomförda visionerna från Carl Sagans bok med samma namn.

Dark City kvalar in i samma kategori som de ovanstående. Den är inte lika fulländad som 2001 men har ändå så många fina kvalitéer att den får vara med och leka med de stora flickorna. Och där den på många sätt snarlika kusinen Matrix gav oss ett slut som mer liknade nåt ”Tillbaka till framtiden” gänget skulle använt så levererar Dark City en upplösning som lyfter - och med ett förtjust leende - svävar högt och lätt över medelmåttorna. En liten sekvens som jag med lätthet såg 4 gånger i rad.

Henrik Edberg

Kommentarer