Alien: Covenant

  • Svensk titel: Alien: Covenant
  • Originaltitel: Alien: Covenant
  • Speltid (min): 123
  • Release (Bio): 2017-05-17
  • Release (Blu-ray/DVD): 2017-10-02
  • Tagline: The path to paradise begins in hell.
  • IMDb: Alien: Covenant

Recension - Blu-ray/DVD

Ridley Scotts ”Alien” från 1979 är en av mina absoluta favoritfilmer. Den är i det närmaste perfekt i sitt utförande och håller precis lika bra idag som för snart 40 år sedan.

Nästan lika mycket tycker jag om James Camerons ”Aliens”, även om det var en helt annan typ av film. David Finchers ”Alien 3” hade bra idéer, men slaktades av studion. Jag misstänker att vi hade fått se en helt annan typ av film om Fincher redan då hade haft den status han har idag. ”Alien: Resurrection”… den kan vi väl lika gärna låta bli att prata om, OK? Tack.

När det blev officiellt att Ridley Scott skulle återvända till franchisen med ”Prometheus” blev jag, om än försiktigt, hoppfull. Jag tillhör en av de få som inte uppskattar allt den mannen gör och anser att bland annat ”Gladiator” är aningen överskattad. Mycket riktigt så blev jag inte helt imponerad av ”Prometheus”. Den är snygg som fan, och Michael Fassbender är suverän i den. Däremot kändes den lite väl pretentiös för sitt eget bästa, lite skitnödig rent ut sagt. Att jag inte tål att se Noomi Rapace på film hjälpte inte heller.

När så Scott levererar ännu en film i sagan, ”Alien: Covenant”, är mina förväntningar ännu lägre än inför ”Prometheus”. Det visar sig vara ett bra drag från min sida.

Precis som den förra filmen är ”Alien: Covenant” visuellt enastående. Vi slipper Rapace (yay!) och får ännu mer Fassbender (dubbel-yay!) men det är också där de positiva intrycken tar slut. Många klagade på att den förra filmen saknade de klassiska xenomorpherna, men även om det är kul att återse dem nu känns det ändå väldigt skohornat, en ren fan service utan ordentlig eftertanke.

Scott sägs ha ett par filmer kvar han ska göra i serien, men det bästa vore om han tog ett steg bakåt och lät någon annan ta över. Jag hade mycket hellre velat se vad Neil Blomkamp hade kunnat åstadkomma tillsammans med Sigourney Weaver, men tyvärr ställdes de planerna in till förmån för gamle herr Scott.

Slutbetyget blir en svag trea. Hade det inte varit för Fassbender hade tvåan varit ett faktum.

Fredrik Liljegren, chefredaktör

Andra recensioner

Kommentarer