Harry Potter och de vises sten

  • Svensk titel: Harry Potter och de vises sten
  • Originaltitel: Harry Potter and the Sorcerer's Stone
  • Release (Bio): 2001-11-23
  • Release (Blu-ray/DVD): 2002-05-08

Recension - Blu-ray/DVD

I Lycksele går var och annan elev i grundskolan i musikskolan för att lära sig spela diverse instrument. Den utlovade 200 man starka elevorkestern och kören, reducerade således den köande skaran till Harry Potter markant. Säkert med hälften, då Lycksele som sagt inte så är värst stort. Själv hade jag tänkt att gå på konserten, men där var det slutsålt minsann, så då traskade jag vidare och ställde mig i den tappra tjugo man starka kön till den senare visningen av Harry Potter. Men jag undrar hur många skrik och gråt som funnits i de musikaliska hemmen i Lycksele när det gick upp för barnen att konserten faktiskt låg på samma jävla kväll som Harry Potter hade premiär. Och i Lycksele hade man en rättvis chans att få en biljett, då det inte handlade om om du hade en snabb internetuppkoppling eller hängde över telefonen för att nå biljettbokningen. Det handlade bara om att köra i –15 grader, och det tvekar inte en unge till att göra.

Harry Potter behöver knappast någon närmare presentation. Han är pojken som får komma hemifrån, flytta bort från sina hemska släktingar och börja på Hogwarts skola för trollkarlar. Och ganska genast märker man att Harry inte är ett dugg beskedlig, utan trotsar direkt skolans regler och normer någon annan gång kanske jag skriver en artikel om hur Harry Potter blir svenska skolans förfall). Ett riktigt litet busfrö, med andra ord. Han bär även ett blixtformat ärr på pannan, vissa religiösa kritiker menar att det ingalunda är ett ärr utan första bokstaven i namnet ”satan”, som kom till i ett möte med ärkefienden nummer ett, ********. Tillsammans med sina två nyfunna vänner Ron och Hermione börjar han att nysta i en hemlighet och snart märker de att skolan ruvar på onda krafter som sträcker sig enda upp i skolledningen. Nåja, varför sitter jag här å berättar om Harry Potter för er, ni har ju förmodligen alla läst böckerna. Men hur var filmen då, undrar ni?

Till höger om mig sitter Mila, hon har aldrig läst en enda Harry Potter bok och hon älskar ugglor. Till vänster o mig sitter Anna. Hon har inte heller läst en enda Harry Potter bok, och hon gäspar hela två gånger under filmen. I mitten sitter jag. Jag läste ut min första Potter bok för två dagar sedan. Här tar ett mycket intressant experiment vid. Innan filmen uttryckte jag det nämligen att man ”förmodligen borde ha läst boken innan man ser filmen”. När filmen var slut kunde vi alla konstatera att detta ingalunda är av största vikt. Jag satt och följde med i boken hela filmen igenom. Boken som i stort sett låg på mina knän, då den var så färsk i minnet. Jag irriterades över den förhastade inledningen, repliker som inte fanns med i boken, och nya versioner av händelser som inte heller fanns med i boken. Mila däremot stönade av vällust vid varje scen det fanns en uggla med. Hennes upplevelse av filmen var bara positiv. Anna blev jag nästan tvungen att väcka när filmen var slut.

Känslan av att filmen har för bråttom, kommer jag inte bort från. Även i detta fall, som så många andra, går det inte att fullt ut föra boken och det läsvärde man kan diskutera om den har, upp på vita duken i en biosalong. Något irriterad slår jag fast att ett läsvärde inte är det samma som ett sevärde. Bara för att boken är läsvärd och har sålts i 110 miljoner exemplar i 200 länder, betyder det inte att den för den sakens skull skulle vara sevärd som film. Det är också detta som gör att den kommande filmatiseringen av ”Sagan om ringen” skulle bli en flopp. Jag vet inte om man som filmmakare skulle ta hänsyn till sånt här. Att helt strunta i att läsvärdet och läsupplevelsen av boken aldrig går att applicera på en vit duk, skulle tyda på en enda sak: pengar. Och visst finns det pengar att hämta i att göra en film om Harry Potter. Gudbevars!

Filmen håller sig ändå häpnadsväckande mycket till bokens handling, vilket är mycket glädjande. Annars kan det ju lätt vara tvärt om. Jag tackar alla inblandade i beslutet om att inte låta Potter tala svenska. Visst hade man kunnat ha två versioner, men det är fortfarande så att filmen kan vara ganska så hemsk och otäck på sina ställen. Slutsats: filmen ska inte ses av de som inte hinner läsa textraderna för att undvika sömnlösa nätter. Debatten rasar just nu (i denna sekund faktiskt då SVTs Debatt visas i repris) huruvida det är bra för barn att få en förebild och idol som är trollkarl och använder sig av ockulta medel och till och med för lära sig dem i skolan. Jag låter det vara upp till var förälder att anse om det är bra eller inte. Någonstans, trots böckernas välvilja och harmlöshet, tycker jag nog att det faktiskt är värt att fundera över några sekunder.

Barnens stora film, ja inte bara barnens, böckerna läses ju av ALLA, har haft premiär. De flesta barn kommer att se saliga ut en tid framöver efter att ha sett filmen. Det är en fartfylld historia med närare 600 specialeffekter som är snygga så att det förslår. Äntligen får vi veta vad J.K. Rowlings hade tänkt sig med boll- och kvastspelet 'quidditch', för det fattar man inte när man läser om det. Filmen är skickligt gjord men känslan av att den enligt mig har lite för bråttom gör att den blir orättvis mot boken. Det går alltså inte att tro att ett läsvärde går att göra till ett sevärde. Detta gör mig enormt nervös inför ”Sagan om ringen”-premiären den 19 december.


Någon annan gång kanske jag skriver en artikel om hur Harry Potter blir svenska skolans förfall

Jesper Isaksson

Kommentarer