Baywatch

  • Svensk titel: Baywatch
  • Originaltitel: Baywatch
  • Speltid (min): 116
  • Release (Bio): 2017-06-02
  • Release (Blu-ray/DVD): 2017-10-16
  • Tagline: Don't worry, summer is coming
  • IMDb: Baywatch

Recension - Blu-ray/DVD

När nyheten att den gamla mossiga TV-serien precis som så många andra skulle förnyas och bli film blev jag måttligt intresserad. Jag kände att det tåget gått, för länge sedan. Sedan fick vi veta att Dwayne Johnson skulle ha huvudrollen och jag tänkte ”Hmm, han är ju lite kul. Men nää…”. Till sist släpptes en trailer och till min stora förvåning verkade det ju faktiskt riktigt roligt!

Nu har jag sett hela filmen. Den är ungefär lika rolig som trailern, fast utspätt över två timmar (i den förlängda versionen). En riktig soppa till manus, skämt varav de flesta ligger en bra bit under bältet och några pliktskyldiga cameos. Nä, det räcker inte på långa vägar.

Ett av problemen med filmen är att den spretar åt för många olika håll, precis som om filmskaparna inte kunnat bestämma sig om de skulle göra en actionfilm, en actionkomedi eller en renodlad komedi. Tempot svajar enormt, och det finns inget riktigt flyt i filmen.

Ja, flyt. En dålig ordvits. Fast inte mindre rolig än filmen.

Allt är inte dåligt. Dwayne Johnson är lika charmig och karismatisk som alltid, även om han uppenbarligen inte alltid väljer rätt filmer. Han spelar Mitch Buchannon, alltså David Hasselhoffs gamla karaktär från TV-serien. I rollen som Summer ser vi Alexandra Daddario, som också spelade mot Johnson i ”San Andreas”. Även hon får visa upp sin komiska ådra, och behöver inte skämmas för sig. Tonårsidolen Zac Efron spelar Matt Brody, före detta olympier som nu vill(?) sadla om till livräddare. Den karaktär jag gillade mest var ändå Ronnie (spelad av Jon Bass), en livräddarkandidat som inte direkt matchar mallen rent utseendemässigt. Istället för vaxat sexpack blir det lite småhårig kagge. Till början var jag lite rädd att han enbart skulle drivas med, men karaktären får ta mycket plats och står på egna ben.

Skrattade jag åt filmen? Ja, några gånger. Inte så många gånger som en komedi på två timmar borde få mig att göra dock.

Fredrik Liljegren, chefredaktör

Kommentarer