Recension - Bio

Pusselbitsmördaren John Kramer (Tobin Bell) och hans intensiva tankenötter dog för tio år sedan. Eller gjorde han verkligen det? Bevisen pekar tydligen på motsatsen. Ett nytt dödligt gruppspel med kassettbandspelare, denna gång på en bondgård, drar igång.  Korrupte kommissarie Halloran (Callum Keith Rennie) tar sig an fallet och får hjälp av skumma obducenter och misstänksamma kollegor.  

Första "Saw" (2004) betraktas i mina ögon som ett uppfriskande mästerverk med sitt nyskapande tänk och överrumplande upplösning. Gillade även flera av uppföljarna. Efter några års frånvaro var jag rejält taggad på filmseriens blodiga biocomeback (trots att senaste kapitlet, sjuan, som väntat ljög med titeln "The Final Chapter").

Håller "Jigsaw" måttet då? Delvis, absolut.  Det är fortfarande ett spännande koncept med djävulska fällor och brutal botgöring. Tobin Bell är, som vanligt, grym på skådisfronten i få men ljuvliga scener. De nya karaktärerna är tillräckligt intressanta för att motivera en film till. Dubbeltwisten i slutet är faktiskt begåvad och lurade mig rejält (trots de ledtrådar som fanns att tillgå). Fansen kommer nog gilla det här.

Men, kunde man inte tillfört något helt oväntat i manus? Någon ny ingrediens i receptet? Tänker antingen en galen Jigsaw-sajt på nätet med en handling åt "The Following"-hållet, eller något avvikande som att Jigsaw blev en aning  överlistad för en gångs skull. Det där lilla extra, fördjupande eller fräscha saknas och gör att betygsfyran tyvärr uteblir. 

Likväl stannar den stämningsfulla, snyggt designade skräckfilmen och dess komplexa intrig (och fällor) kvar i mitt medvetande ett bra tag efteråt. Det måste väl betyda något? 

Fakta för fans:
"Jigsaw" skulle från början ha hetat "Saw: Legacy".

Johan Karlsson