Sune vs. Sune

  • Svensk titel: Sune vs. Sune
  • Originaltitel: Sune vs. Sune
  • Speltid (min): 89
  • Release (Bio): 2018-11-30
  • Release (Blu-ray/DVD): 2019-04-08
  • IMDb: Sune vs. Sune

Recension - Bio

Det har blivit en tradition att vi går och ser något familjevänligt på bio under nyårsaftonens förmiddag. Nu sist var dock min äldsta dotter sjuk, så det blev inget biobesök förrän en vecka senare. Den utvalda filmen var ”Sune vs. Sune”, en reboot om man så vill i den populära serien om tjejtjusaren Sune.

Jag ska vara helt ärlig och säga direkt att jag inte var jättepepp på den. Som många andra i min generation har jag varma minnen av julkalendern ”Sunes Jul”, och jag tycker fortfarande att ”Sunes sommar” är rolig. Framförallt är Peter Haber ”min” pappa Rudolf. Jag har givetvis sett de tre filmerna med Morgan Alling också, men även om de var underhållande kändes de inte lika pricksäkra. De filmernas Sune kändes lite för gammal, och Alling själv var lite för hysterisk i sin tolkning av Rudolf. Hur den nya filmen än skulle vara kommer den knappast kunna mäta sig med Haber och kompani, eller hur?

Fel!

”Sune vs. Sune” är bland det roligaste jag sett på länge!

När Sune efter sommarlovet ska börja i fjärde klass kommer han lite för sent den allra första dagen. Väl på plats inser han till sin fasa att en ny kille, som också heter Sune, har börjat i klassen. Och att han själv får finna sig i att bli kallad ”Sune 2” av den nya fröken! Han som alltid varit den enda Sune! Dessutom verkar det som om kärleksintresset Sofie är intresserad av den nya Sune istället. Elände!

Samtidigt kämpar pappa Rudolf – mästerligt spelad av Fredrik Hallgren! – mot en medelålderskris, med en ny yngre chef och en karriär som står i träda. Mamma Karin, spelad av Sissela Benn, försöker å andra sidan hålla jämna steg mot den nya klassföräldern, tillika den nya Sunes mamma, vad gäller status och livsval.

Som jag skrattade under filmens gång! Och det inte alltid åt samma saker som barnen i salongen. Nej då, det bjuds på en hel del skratt för oss vuxna också. Jag kunde gång på gång känna igen mig i pappa Rudolfs situationer, och vet fortfarande inte helt säkert på om det är positivt eller negativt.

”Sune vs. Sune” är absolut en värdig reboot i Sune-världen, och får en riktigt stark trea i betyg av mig.

Fredrik Liljegren, chefredaktör

Kommentarer