Recension - Bio

Efter brutalt utskällda ”The Last Jedi” (som vi här på Tellusfilm faktiskt gillade en hel del) är det nu dags för J.J. Abrams att ge oss ”Star Wars: The Rise of Skywalker” som blir det avslutande kapitlet i ennealogin. Efter premiären den 18 december har den fått blandat mottagande runt om i världen där lika många verkar älska den som hata den.

Rey är mitt uppe i sin Jediträning, och som lärare har hon ingen mindre än general Leia Organa. Samtidigt kämpar Poe, Finn, Chewbacca, BB-8 och alla våra andra vänner för att hitta information som till syvende och sist kan få de onda makterna på fall. Det kommer definitivt bli lättare sagt än gjort, för det är inte bara Kylo Ren och hans svartklädda kumpaner de har emot sig – det visar sig att självaste kejsaren Palpatine återuppstått, och med ett dåligt humör dessutom!

Vad som följer är drygt två timmar äventyr i en galax långt, långt borta, där vi både får återse gamla vänner och träffa nya.

Efter att ha kommit ut från den pinfärska IMAX-salongen i Göteborg, lagom till lunchtid denna Juldag känner jag mig tillfreds. Glad. Nöjd. Som film betraktat har förvisso ”Star Wars: The Rise of Skywalker” en del problem i form av logiska luckor och det är tydligt att Carrie Fishers frånfälle innebar en hel del kompromisser. Men om jag inte tänker på det som en vanlig film utan som en ”Star Wars”-film, som det de facto är, så kan jag inte klaga. Herregud, en scen med en sorgsen Chewbacca fick mig ju nästan att lipa inne i salongen! Det är fartfyllt, det är roligt, det är spännande, lite läskigt ibland och det är härligt. Star Wars har alltid varit för de yngre, om det är ålder eller sinne man avser spelar ingen roll. Det är en matiné, och som sådan fungerar det alldeles utmärkt!

Men lyssna inte på mina lovord eller andra kritikers sågningar. Ta chansen och se, nej, UPPLEV filmen och bilda er en egen uppfattning. Det är trots allt vad ni tycker om den som spelar någon roll för er.

Fredrik Liljegren, chefredaktör