Recension - Blu-ray/DVD

Astronauten Roy McBride arbetar på en enorm antenn, belägen strax utanför atmosfären ovanför jorden. När en häftig energivåg från yttre rymden träffar antennen och jorden är det med nöd och näppe han undkommer med livhanken i behåll, enbart tack vare sitt sinneslugn (och sin fallskärm).

Kort senare blir han kallad till ett topphemligt möte på SpaceCom. Han får veta att energivågen troligtvis kommer från ett område runt Neptunus, närmare bestämt från ett rymdskepp tillhörandes Limaprojektet som startades för 29 år sedan men som inte hörts av på 16 år. Roy hajar till, då ingen mindre än hans far var befälhavare på det skeppet. SpaceCom misstänker att fadern, Clifford McBride, blivit galen och medvetet försöker ha ihjäl hela mänskligheten.

Roy, som innerst inne tror att fadern är död, går med på det uppdrag som föreslås: han ska resa till mars, via reguljärflyg till månen naturligtvis, och därifrån sända ett kodat meddelande över laser till faderns skepp, och vädja till honom att han ska sluta…

Regissören James Gray har sagt att han ville visa den mest realistiska skildringen av en rymdfärd på bio någonsin. Huruvida han lyckats är svårt för en lekman som undertecknad att svara på, men nog känns det mer verkligt än Star Wars. Filmen tar tid på sig, kanske lite för mycket tid, och kändes längre än de 123 minuter den klockar in på. Faktum är att den mer än en gång kändes extremt långsam och pretentiös i överkant. Samtidigt är det en välskriven och välspelad historia, och Brad Pitt bär största delen av filmen ensam men stadigt på sina axlar. I mindre roller ser vi bland andra Liv Tyler och veteraner som Tommy Lee Jones och Donald Sutherland.

Filmen är snygg också. Jävligt snygg faktiskt. Det superba fotot kombinerat med ett suggestivt soundtrack bygger upp en härlig stämning, och jag tror att hade det bara sett lite sämre ut eller låtit lite sämre hade filmen tappat många poäng. Men nu hamnar det ändå på en väldigt stadig trea. Jag hade gärna sett liiite mer tempo för att få till fyran. Visst, det kanske bara var jag som egentligen var för trött för att se den vid just detta tillfälle. Skulle så vara fallet, kanske jag får bumpa upp betyget ett snäpp efter nästa titt.

Fredrik Liljegren, chefredaktör