Recension - Blu-ray/DVD

När Doras föräldrar ska ut på en ny expedition i djungeln får hon själv inte följa med. Istället får hon flyga till USA och bo hos sin kusin Diego medan de är borta. När de var mindre umgicks de jämt och ständigt men efter att Diego och hans familj flyttade för många år sedan har de inte träffats alls. Diego har förändrats och anpassat sig till livet i en storstad, något man absolut inte kan säga om Dora.

När Dora efter en tid inte längre kan nå sina föräldrar på sin satellittelefon blir hon orolig. Har det hänt dem något? Knappt hinner hon tänka tanken på att återvända för att leta rätt på dem innan hon, Diego och två av deras klasskamrater blir kidnappade och förda till djungeln. En ondskefull liga tänker låta Dora leta upp sina föräldrar, och samtidigt leda dem till en massiv guldskatt som ska finnas gömd djupt inne i djungeln…

Hur många har sett ”Dora utforskaren” på någon av barnkanalerna? Den tecknade serien hade premiär 2000 och nya avsnitt produceras än idag. Där är Dora en sjuårig flicka som tillsammans med sin ryggsäck, sin karta och sin apa Boots löser gåtor och uppdrag, och ofta konfronterar tjuvräven Swiper. 2009 uppdaterades serien och Dora blev en ”tweenie”, dvs. någonstans i 10-13årsåldern.

Som förälder till två döttrar har jag sett alldeles för många avsnitt av serien för att det ska vara nyttigt. Med sin överdrivet pedagogiska framtoning och hemska dubbning blev det mer eller mindre ett skämt. Nu har mina barn glädjande nog vuxit ifrån serien, men än idag kan jag vakna kallsvettig av att i drömmarnas värld hört frasen ”Jag är kartan, jag är kartan, jag är kartaaaan!” sjungas fram.

När jag förra året fick höra att Dora skulle bli spelfilm ställde jag mig naturligtvis frågan ”Varför?”. Svaret är självklart ”Pengar”. Jag lade inte mer energi på det, men när en första trailer släpptes tänkte jag ”va fan” och startade den. Till min stora förvåning såg det ut som en riktigt mysig matinéfilm, som en äventyrsfilm a la Indiana Jones eller Tomb Raider, fast för de lite yngre. Dessutom imponerade rollistan på mig; Michael Peña och Eva Longoria som Doras föräldrar, Temuera Morrison som skurk och inga mindre än Danny Trejo och Benicio del Toro som apan Boots respektive tjuvräven Swiper. Låt mig ta det en gång till: Danny ”Machete” Trejo som apan Boots.

Nu har ytterligare några månader gått och jag har sett filmen. Jag måste erkänna att det här var mycket roligare än vad det borde vara. Enormt charmig, lite småspännande och riktigt rolig! Har man sett den tecknade serien känner man igen en hel del saker, och de är inte heller rädda för att skämta med vissa moment som var väldigt typiska för den. Huvudrollen som Dora spelas briljant av Isabela Moner, som vi tidigare sett som strulig tonårig i ”Instant Family” men även i ”Transformers: Last Knight”.

”Dora and the Lost City of Gold” är härlig underhållning! Har man ingen som helst koll på Dora sedan tidigare finns det dock en risk att man tycker att filmen stundtals bara är konstig. Låt det dock inte skrämma er från att se den, jag kan mycket väl ha fel på den punkten.

Fredrik Liljegren, chefredaktör