Recension - Blu-ray/DVD

Bästa kompisarna Mel och Mia har uppfyllt sina drömmar och startat ett kosmetikaföretag tillsammans. De har fått fram ett par produkter som går riktigt bra, men de har ändå svårt att få ekonomin att gå ihop och har stora skulder.
När de en dag blir kontaktade av Claire Luna, en gigant i branschen, som berättar att hon är intresserad av att investera i deras bolag uppstår bekymmer. Visst, de behöver verkligen pengarna, men hur mycket är de beredda att rubba på sina egna principer och känslor för sitt varumärke?

”Like A Boss” fick ingen som helst reklam eller marknadsföring inför premiären i Storbritannien. Det låter minst sagt märkligt, men efter att ha sett filmen har jag en aning om varför. Jag misstänker att filmbolaget inte var så nöjda med filmen utan helt enkelt smög ut den.

För filmen har definitivt problem. Den utger sig för att vara en komedi, men jag skrattade inte en enda gång. Däremot log jag åt en oväntad cameo i slutet (ska inte avslöja mer än så), men det räcker inte med ett (1) leende under 83 minuter för att en komedi ska vara lyckad.

Är det för att jag är man, och alla huvudkaraktärerna i filmen är kvinnor som jag stör mig på den? Nej, det tror jag inte. Är det för att jag är man och att de få manliga karaktärerna i filmen beskrivs som dumma våp som jag inte gillar den? Nej, har inga problem med sådan humor. Är det för att filmen ska vara en komedi men inte är rolig som jag inte uppskattar den? Förmodligen.

Jag vet inte var det gick fel, om det var redan på manusnivå eller om det sabbades i regin. Jag kan inte skylla på skådespelarna iaf, den saken är klar. För både Rose Byrne och Tiffany Haddish som spelar Mel respektive Mia har flera gånger tidigare bevisat att de kan så mycket mer. Rutinerade Salma Hayek gör vad hon kan som den hysteriska Claire Luna och verkar ha relativt roligt med rollen, men det saknas udd.

Ett av filmens största problem ligger i avsaknaden av sympatiska karaktärer. Att sminkmogulen Claire Luna är en bitch köper jag rakt av, det är självklart för att få handlingen i rullning. Men inte ens våra ”hjältar” Mel och Mia är speciellt trevliga människor och åtminstone jag hade svårt att bry mig om dem.

 

Fredrik Liljegren, chefredaktör