Recension - Blu-ray/DVD

Det känns som att jag skrivit det hur många gånger som helst vid det här laget, men jag är en sucker för gamla härliga Scooby-Doo. Jag uppskattar inte bara de gamla serierna, utan även de nyproducerade filmer som släpps med jämna mellanrum.

Men jag måste erkänna att jag var skeptisk när jag först fick höra talas om ”Scoob!”. Inte nog med att man kastar ut alla de gamla beprövade röstskådespelarna (förutom legendaren Frank Welker, som fortfarande gör röster för Scooby), man har dessutom valt att ”uppdatera” hela den estetiska stilen. Borta är den klassiska tvådimensionella stilen vi vant oss vid och istället får vi en betydligt modernare stil som liknade de flesta andra animerade filmer i vår nutid.

Filmen börjar med att vi får se hur Shaggy först träffar valpen Scooby och omedelbart blir bästa vänner. Vid en Halloween springer de på Fred, Velma och Daphne och tillsammans löser de, av en slump, sitt första mysterium. Vi hoppar sedan, via en vinjett som speglar gamla tiders vinjetter, till nutid där det vuxna gänget är mitt uppe i sin mysterielösarkarriär.

Den här gången måste de stoppa Dick Dastardly, som är ute efter Scooby-Doo. Han tänker använda vår fyrfota hjälte till att öppna en portal till en annan dimension där han inte bara har tänkt att hämta ofantliga skatter utan även sin gamla trofasta hund Muttley.

Till sin hjälp i kampen mot Dastardly har gänget superhjälten Blue Falcon och DynoMutt. Låt äventyret börja!

OK. Var ska jag börja? Konservativ som jag är hade jag initialt väldigt svårt för den nya animationsstilen. Det kändes inte alls som ”min” Scooby-Doo. Men efter ett tag gick det över och jag började acceptera den, även om jag fortfarande föredrar originalstilen. Då var det värre med rösterna. Det är uppenbart att man den här gången satsat på större namn (Zac Efron spelar Fred, Amanda Seyfried spelar Daphne, Gina Rodriguez spelar Velma och Will Forte spelar Shaggy), men det blev inte riktigt bra. Framförallt är Will Forte helt fel som Shaggy och lyckas inte alls nå upp till samma nivå som Matthew Lillard nu senast.

Som film sett är den lagom spännande och mysryslig, precis som man förväntar sig av en film med dessa karaktärer. Tyvärr har man lite för ofta valt att basera sin humor på referenser som kommer att datera filmen enormt (Simon Cowell från American Idol är med som sig själv, och Shaggy och Scooby sjunger vid ett tillfälle ”Shallow” från ”A Star Is Born”). Det är roligt nu, men kommer att kännas hopplöst ute om bara några år.

Trots det är det en hygglig film. Det blir en trea i betyg, om än en svag sådan. Jag hoppas bara att man inte lagt ner tanken på att fortsätta göra nya filmer i den gamla stilen.

Fredrik Liljegren, chefredaktör