Recension - Blu-ray/DVD

Välkommen till en fullständigt rökfri recension. Jag är född i början av 60-talet och min låda av antikviteter från den tiden innehåller några tidningar som i färgrika annonser deklarerar, att rökning är ett underbart sätt att knyta sociala band och att man efter en hård arbetsdag ska slappna av med en XX i käften.

Sedermera har man fått höra annat: Rökare luktar illa, de saknar smaksinne, deras hem stinker, deras smaklökar är fördärvade, deras näsor kan inte uppfatta dofter, de hostar slem och så dör de i cancer. Hmmm? Visst, jag håller med om detta. Som f.d. rökare (20 år) håller jag med om alla dessa utsagor och har upplevt dem själv. Utom det sista, naturligtvis. Nu, efter två år rökfria år inser jag att tobaksmotståndarna hade rätt och jag hade fel. Men skulle jag ha slutat röka redan innan, eller ens börjat, om jag vetat att man blandar ammoniak i nikotinet för att få det att upptas av kroppen snabbare och därmed snabba på beroendet? Vem vet, men jag säger då detta: Idag finns det inte en chans i världen att jag skulle röka, då jag nu vet vad som finns i dessa giftpinnar.

Insider berättar den sanna storyn om en vice vd på ett större tobaksbolag. En man som får samvetskval och går med sina avslöjanden till nyhetsprogrammet ”60 minutes”, ett av de mest uppskattade nyhetsmagasin i hela världen. Något som kom att kosta honom såväl familj som hälsa. ”60 minutes” är ett magasin som aldrig backat från ett bra scoop, men då tobaksbolagen med sina miljarder säger nej, så kan det bli komplikationer. I detta fall blev det problem och då ett nyhetsbolag backar och gömmer det som finns i det allmänna intresset så ska man fan i mig inte lita på ett sådant bolag en gång till!

Russel Crowe, aktuell i ”Gladiator”, spelar med trovärdighet mannen som offrar sig själv för miljoner rökares skull och Al Pacino föreställer den nyhetsproducent som lovar honom stöd och trygghet, men tar inte i hänsyn, att det krävs mera än idealism för att klara av jobbet. Båda skådespelarna gör finfina porträtt av existerande folk. Samma kan man säga om Christopher Plummer som legendariske Mike Wallace. Porträttlik och övertygande.

Regissören Michael Mann (”Heat”) visar än en gång att han brottas med tungviktare. Hans personregikunskaper och hans fallenhet för att inte speeda upp tempot för mycket gör filmen lång, enligt många för lång, men jag tycker inte att man skulle kunna klippa bort alltför mycket. Livet är ofta ett frustrerande väntande och en helvetes pärs. Varför ska man då, bara för att behaga ömrumpade åskådare, klippa ner viktiga, om också långsamma, sekvenser? Bra Mann, du har gjort en snyggt jobb.

Ljud och bild är bra. Ett extra stort plus går till musiken som man kan med gott samvete kalla ”annorlunda”. Fin upplevelse och ett måste för folk som älskar dramafilm med bra skådespelare och ett intelligent manus. Mycket lik ”All the President’s Men”, men något bättre.

Jan Ahlgren