Recension - Blu-ray/DVD

För en tid sedan gav jag Reza Parsa och hans nya film ”Före stormen” en fyra med orden ”svensk film när den är som bäst”. Nu är väntan över, mina damer och herrar. Svensk film är just nu det bästa man kan se på biograferna. Och det tack vare Roy Andersson. Efter 24 år drämmer han näven i bordet och kastar ur sig tankar och funderingar, svidande kritik mot myndighet och maktmänniskor. Men det som kommer ur hans mun är inga svordomar utan en sång som berör ditt innersta.

Jag undrar lite vad Roy Andersson har gjort under dessa 24 år men så slår det mig att han förmodligen bara har observerat på avstånd. Med pennan i handen har han suttit på en parkbänk sett människor passera dag ut och dag in. Han har gått gata ner och gata upp genom staden, tittat och grubblat, tänkt och i sitt innersta, skapat. Under dessa år har han sett det mesta, han har varit med om hög- och lågkonjunktur, han har lagt märke till de styrandes misstag och de drabbades börda. Och nu visar han upp vad han kommit fram till, en gång för alla. Och han gör det utan någon som helst nåd. Han ger dem som han tycker behöva det stora skitiga kängor i trynet och han pekar med orubblig bestämdhet på dem som behöver hjälp.

Allt är stilla. Allt är fokuserat på det som finns innanför ramen som den är när den är uppspikad på väggen. Utanför ramen finns inget. Men innanför finns allt. Det är där det händer. Jag vågar nästan inte blinka, av rädsla för att jag ska missa någon liten detalj och detaljer finns det gott om. Under presskonferensen berättar Roy Andersson om hur han tycker att en rörlig kamera skulle ha stört de intryck han vill framhålla och hur han med den stilla bilden på något sätt vill föra filmkonsten tillbaka i tiden. Då skillnaden mellan målad konst och filmad konst var mindre och detaljrikedomen viktigare. Något liknande är det med musiken. Medan en filmpedagog talade om hur viktig musiken är, att den utgör 90 % av våra intryck av en film, menar Roy Andersson tvärt om. I hans filmer skulle det bara förstöra. Och jag förstår honom. Trots att han fått en av världens största kompositörer och producenter av musik idag, Benny Andersson, till att skriva musik, så känns musiken överflödig. För i Roy Anderssons värld talar bilden, detaljerna och skådespelet, för sig själva. Och budskapet är lika klart och tydligt som en rak höger.

-Ni får inte se den som en svart och sorglig film, svarar Roy på en fråga han får av en högstadielärare som är orolig för att filmen är på tok för svart. Ni måste se den som optimistisk, för verkligheten är ju inte så här. Än. Det är ett varnande finger att så här måtte det aldrig bli i Sverige. Därför är den också ljus och hoppfull.

Det finns de som säkert kommer att irritera sig på filmen. De är de som har kommit så högt, eller sjunkit så lågt som Roy Andersson förmodligen skulle ha uttryckt det, att man glömt att stanna upp och tänka på var vi är på väg egentligen. Se ”Sånger från andra våningen” som en (konst)paus i din vardag. Stanna upp, se dig omkring och ta en riktig funderare på hur du vill ha det. Vilken värld vill du leva i? Lyssna på Roy Andersson, för han vet vad han talar om.

Jesper Isaksson