Recension - Blu-ray/DVD

”Hajen” för en generation som varje tisdag girigt slukar "Ally McBeal". I nosvattnet på Steven Spielbergs episka blockbuster har mången havsdjur försökt simma men de flesta lyckas knappt hålla sig flytande. ”Lake Placid” lägger sig på rygg, tar några lätta simtag och glider förvånat framåt. Fast en bit från den 25 år gamla huvudfåran när David E. Kelly kombinerar dialogen ur sitt flaggskepp ”Ally McBeal” med de klassiska sjöodjur-filmernas signum.

In den inledande scenen där filmen pumpar upp lite adrenalin flyter sheriffen Hank Kough med en utterforskare på den lokala sjön i Maine. Forskaren ska märka uttrarna men det slutar med att Hank får slita upp honom i båten – med hela underkroppen slukad av något sjövidunder. Paleontologen Kelly kallas in och skogsvaktaren Jack likaså. Och jo, en fnattig forskare i Oliver Platts paltor flyger också in i handlingen efter nån halvtimme.

Det finns många färglada ballonger ovanför den sedvanliga udda-grupp-jagar-havsmonster ploten. Bridget Fonda som bitsk, smått neurotisk forskare. En smart uppbyggd historia där herr. Krokodil inte syns i bild för snart – ett av ”Hajen”s bästa knep - och på så sätt jagar bort spänningen vi själva bygger upp. Oliver Platt som mixar Hammond och Malcolm från ”Jurrassic Park” – entusiasm gånger sarkasm. En snygg reptil som spöar en lam ”Anaconda” vilken dag som helst. Platt och Gleasons munhuggande. Och framför, framför allt – Kellys sköna dialog.

Men allt måste för eller senare leva i skuggan av något annat. Skräcken och sarkasmen sveper omkring i en elegant balanserad tango till slutet börjar närma sig och sarkasmen tar över, leder dansen, skymmer skräcken, trampar den stackars andre saten på tårna. Om Kelly hade vett att styra upp slutet och ge huvudrollen till krokodilen hade allt varit toppen. Men så blir det inte. En god stunds skarptungad spänning? Javisst. En klockren korsning mellan ironi och skräck? Knappast.

Henrik Edberg