Recension - Blu-ray/DVD

Jag vet inte exakt vilket årtal det var, men det borde vara någonstans runt 85-86. Vi satt ett gäng grabbar hemma hos min skolkamrat Janne och skulle kolla på video. Janne hade fått tag på ett par kassetter med ”riktigt asfräcka filmer” från någon kusin eller liknande och läste ivrigt upp titlarna: ”Motorsågsmassakern”, ”Verktygsmördaren” och ”Zombi 2”. Vi började med zombiefilmen och med vidöppna ögon satt vi och försökte urskilja vad som hände på denna femtioelftegenerationens VHS-kopia. Vissa scener har suttit kvar i minnet sedan dess men den största delen av filmen har jag sedan länge glömt bort.

Det vill säga tills nu. Under titeln ”Zombie Flesh Eaters” ges nu denna Lucio Fulci-klassiker ut på svensk DVD, helt oklippt. Det tog faktiskt ett par minuter innan jag insåg att det faktiskt rörde sig om just den film jag såg för så länge sedan och det var med relativt hög förväntning som jag lät skivan snurra i spelaren.

En segelbåt driver i New Yorks hamn och riskerar att krocka med Staten Island-färjan och annan trafik. Kustbevakningen försöker förgäves anropa besättningen innan de till slut bestämmer sig för att äntra båten. I samma ögonblick som de konstaterar att båten är tom rusar en levande död ut från sitt gömställe och biter ihjäl en av kustbevakarna. I panik tömmer dennes kollega sitt magasin i zombien som faller överbord.

Det visar sig att båten tillhör en forskare som varit försvunnen under en tid. Dennes dotter börjar tillsammans med en journalist luska i fallet och befinner sig snart på den västindiska ön Matul Island. Där börjar de två, tillsammans med två andra amerikaner som är på semester att upptäcka mer och mer fasansfulla hemligheter.

”Zombie Flesh Eaters” är en inofficiell uppföljare till George A. Romeros ”Dawn of the Dead”, även om det inte var tänkt så från början. Filmen skrevs innan ”Dawn…” filmades men efter Romeros stora succé lade man till en ny början och ett nytt slut i New York med förhoppningen att rida lite på vågorna. Titeln ”Zombi 2” var då självklar, eftersom den europeiska versionen av ”Dawn…”, redigerad av Dario Argento, hette just ”Zombi”.

Och visst finns det vissa likheter mellan filmerna, men det är ändå stor skillnad mellan de båda verken. Där Romeros film har mer humor och satir är Fulcis film mer inriktad på blod och splatter. Dessutom är det en stor skillnad på zombierna ser ut, Romeros odöda ser lite gråblå och allmänt slitna ut medan Fulcis är rent ut sagt maskätna. Lite äckligare men också lite tråkigare i min mening.

Att se ”Zombie Flesh Eaters” idag är rent nostalgiskt sett jättekul, men i övrigt känns den lite sunkig. Taskig dubbning är inget jag eftersträvar och skådespelarinsatserna är i helhet ganska skrattretande. Men gillar man zombies, blodiga effekter och cheesy dialog så snackar vi ändå ca 1½ timme ren underhållning. En svag trea blir mitt slutbetyg.

Tack till Njutafilms för recensionsexemplaret.

Fredrik Liljegren, chefredaktör