Recension - Blu-ray/DVD

Vad skulle du göra om du blev en superhjälte? Precis den frågan får Peter Parker (Tobey Maguire) ställa sig själv när han en dag under ett studiebesök blir biten av en genentiskt framadlad superspindel…Upplägget är klassiskt och redan i förtexterna till Spindelmannen så är serietidningskänslan härligt fångad och det är med stor förväntan jag sätter mig tillrätta för att se filmen som slagit kassarekord efter kassarekord.

Spindelmannen är, för den som missat det, en filmatisering av en av Marvel Comics mest populära superhjältar – the Amazing Spiderman. Huvudperson är den tillbakadragne, lite nördiga fotografen Peter Parker vars alter ego är en trikåklädd supermänniska med förmågan att uppfatta fara innan den inträffar, klättra på väggar, skjuta spindelnät - för att bara nämna några av hans spindel-färdigheter. Historien följer alla de regler vi har lärt oss uppskatta i historier om superhjältar: deras ensamhet, att de blir missförstådda, olycklig kärlek och den avslutande demaskeringen för att nämna några. Det härliga är att detta är precis vad vi väntar oss och det är precis vad vi får i Sam Raimis ’Spindelmannen’.

Den första halvan av filmen är suverän och bjuder på många skratt när unge Parker sakta men säkert upptäcker sina nya superkrafter. En härlig lekfullhet sprider sig i biosalongen och om vi kunde så skulle nog alla på plats hänga i diverse spindelnät runt om i lokalen. För alla vill väl vara en superhjälte? Men samtidigt som Peter Parker funderar på hur hans dräkt ska se ut föds en mörk kraft som hotar fred och frihet i New York – Green Goblin. Willem Dafoe visar där upp härligt skådespeleri i rollen som vetenskapsmannen Norman Osborn som i ett sista desperat försök att lyckas med sin forskning om en ny supersoldat testar de ännu icke bevisat säkra preparaten på sig själv…

I mitten av filmen så byter den skepnad något och den härliga inledningen får en lite sämre fortsättning. Nu blir det mest, visserligen halsbrytande, action när Spindelmannen och Green Goblin gör upp samtidigt som Peter Parker ser sitt livs kärlek (Kirsten Dunst) bli kär i hans bästa kompis – Harry Osborn (känns namnet igen?). Charmen och humorn från första halvan av filmen är inte alls lika framträdande och det är mest en nedräkning till slutet där Spiderman och Green Goblin ska göra upp och Peter Parker få kvinnan…eller?

Men när eftertexterna rullar efter drygt två timmar är det ändå med ett leende på läpparna jag lämnar salongen. ’Spindelmannen’ är en härlig actionfilm med alla de klassiska ingredienserna fantastiskt ackompanjerade av lysande musiksnickraren Danny Elfman. Tobey Maguire är bra och Kirsten Dunst är som vanligt charmig. Actionscenerna är inte oväntat något av det bästa som skådats och ger ett serietidningsliknande intryck men som vanligt nu för tiden så syns det tydligt att kraftfulla datorer har ersatt dockor och stuntmän. Små pekpinnar som levereras längs vägen tillhör Superhjälte-genren och stör inte även om det vid något tillfälle är på gränsen.

Slutbetyget då. ’Spindelmannen’ är en av de bättre superhjälte-filmerna och i mitt tycke så är den nära de två första Batman-filmerna och kanske likvärdig med X-Men. ’Spindelmannen’ är dock inte lika mörk och kanske inte lika seriös men sitt syfte som actiondänga med grym action, lite vemod och mycket humor fyller den perfekt. En svag fyra blir det. Svag för att andra halvan tappar en hel del. Trots det – se nu!

Erik Norin