Die Hard 4.0
- Svensk titel: Die Hard 4.0
- Originaltitel: Live Free or Die Hard
- Release (Bio): 2007-06-27
- Release (Blu-ray/DVD): 2007-10-17
Recension - Blu-ray/DVD
Vi lever i ett högteknologiskt och sårbart samhälle. Om fel person trycker på deleteknappen på datorn så slocknar tv:n, trafikljusen får spel och bankkontot länsas. Vem kan rädda hela USA:s infrastruktur och ekonomi bättre än New York-snuten John ´Yippee-Ki-Yay´ McClane?
Bruce Willis gör äntligen comeback i sin paradroll! Till sin hjälp har han Justin Longs (hejaklackskillen i ”Dodgeball”) dödshotade och ganska mesiga hackergrabb. Men han spelar bra, Long. Det gör han. Håller tillbaka och hittar precis lagom dos humor i sin chockade rolltolkning. Iskalle McClane i sin tur hymlar inte med att han tillhör en äldre stam som inte riktigt greppar ”datorskiten”. För att höja pulsen ytterligare råkar McClanes skinn-på-näsan-dotter Lucy (en tuff Mary Elizabeth Winstead) illa ut en bit in i filmen. Och så spöar McClane en kvinna för första gången, i jämlikhetens namn.
Hur bra är den då? Det är orättvist att jämföra ”Die Hard 4.0” med den allra första ”Die Hard” från 1988. Ettan är en stilbildande klassiker med en mörbultad hjälte som barfota köttar terrorister i en ockuperad skyskrapa. Då jämför jag hellre fyran med trean, ”Die Hard: With a Vengeance”, som kom 1995. Där trean stundtals kändes halvtöntig i tonen och hade ett snöpligt slut så lyckas fyran bättre.
Tonen är mer seriös, vilket inte hindrar en grabbig dödsfalls- och blåmärkeshumor. Det visuella har ryckt upp sig tack vare Underworld-regissören Wiseman, vars mörkare färgkarta målar med skum belysning i turkos och lila. McClanes hjältetema återkommer i musiken med jämna mellanrum. Man känner igen sig. Inte minst i upplägget med en storskurk som demolerar sin omgivning för att sedan bara vara ute efter pengar. Inte minst i explosionerna och öset. Inte minst i Willis coola skådespeleri. Han är som ett årgångsvin den mannen.
McClane gör det han gör bäst (leker hjälte) bara för att när han inte gör det är han inte mycket mer än en medelålders snubbe som saknar sin familj. McClane är en skön antihjälte. Motvilligt indragen, tålig till tusen och blodigt brutal. En actionhjälte av den gamla stammen. Sådana växer inte på träd nuförtiden. Välkomna John McClane till 2000-talet med ett actionladdat biobesök. Det är han värd.
Kommentarer