Recension - Blu-ray/DVD

Willy’s Wonderland är namnet på en numera nerlagd restaurang i den lilla staden Hayesville i Nevada, som under sin öppettid specialiserade sig på barnkalas och familjetillställningar. Willy själv var en av restaurangens åtta maskotar, som alla porträtterades av animatroniska figurer på restaurangen som spelade och sjöng för gästerna.

Men ägaren till restaurangen var inte världens trevligaste person. En kannibalistisk seriemördare som då och då passade på att sätta några av gästerna på sin egen och personalens meny. Innan lagen kunde få tag på dem tog hela gruppen självmord i en satanistisk ritual, och enligt sägnen befolkar deras sjuka själar nu de animatroniska figurerna i restaurangen…

För att hålla staden så säker som det går, har sheriffen tillsammans med den nya ägaren av restaurangen bestämt sig för att se till att Willy och hans vänner matas med färskt kött med jämna mellanrum.

En dag kommer en solglasögonbärande, energidryckpimplande, tystlåten hårding i en Camaro förbi. Han råkar köra över en spikmatta och får punktering, men som tur är kommer stadens bilmekaniker/bärgare förbi. Han erbjuder sig att fixa bilen, men tar enbart kontanter. Givetvis finns det ingen möjlighet att ta ut kontanter i den lilla hålan, men det finns en alternativ lösning: städa upp på ”Willy’s Wonderland” under natten så kvittas den insatsen mot reparationskostnaden.

Sagt och gjort, hårdingen (namnlös karaktär spelad mästerligt av Nicolas Cage) går med på den dealen och blir inlåst i restaurangen under natten. Ingen tror att han kommer att överleva, men då känner de inte heller Nic Cage. Inte nog med att han är en jävel på att städa, han kan försvara sig när animatroniska djur attackerar…

”Willy’s Wonderland” liknar inget annat jag sett. Helt knäpp, och riktigt bisarr och rolig. Cage briljerar som den tyste främlingen (han säger inte ett enda ord under filmens gång!) och det är hur kul som helst att se honom spöa stora maskotar lika effektivt som han tömmer burkar med energidryck. Samtidigt är jag osäker på huruvida filmen över huvud taget fungerat med någon annan i rollen. Betygsmässigt känns det initialt självklart att sätta en stark fyra, men hade det inte varit Cage… ja, jag vet inte. Frågan är om jag hade orkat se färdigt filmen alls då.

Det blir en trea i betyg för ”Willy’s Wonderland”, men en femma för Nic Cage. Det kanske är fusk, men jag är chefredaktör här och gör vad jag vill.

Fredrik Liljegren, chefredaktör