Recension - Blu-ray/DVD

Henry är inte vad man skulle kalla en svärmorsdröm. Han kvalar inte heller in på epitetet “en trevlig kille”. Nej, Henry är en riktigt farlig jävel. Han driver runt och mördar folk här och där, utan någon uppenbar orsak. Han är helt enkelt inte som han ska i skallen.

När han en dag kommer till Chicago flyttar han in hos sin gamle fängelsepolare Otis, som inte heller är någon nice guy. Tillsammans ställer de till med en massa jävelskap och folk får sätta livet till.

Men när Otis syster Becky också flyttar in i samma sunkiga lägenhet verkar något hända hos Henry. Är det möjligtvis så att hon är precis vad som saknas i Henrys liv? Kan han sluta med mördandet och påbörja ett någorlunda normalt liv med henne?

Filmen “Henry: Portrait of a Serial Killer” filmades under en månad 1985 och var helt klar 1986. Beställarna av filmen var dock inte nöjda med resultatet, då de hellre hade sett en mer lättsåld slasher av typiskt snitt. Filmen vevades dock runt på lite olika filmfestivaler och snacket började gå. En riktig biopremiär fick filmen dock inte förrän 1990, och det med den alldeles nya NC-17 stämpeln, en stämpel bara de allra värsta, icke-pornografiska filmerna kunde få istället för en X-stämpel.

Under många år ägde jag den här filmen på VHS, men av någon anledning kom jag mig aldrig för att se den. Jag misstänker att jag helt enkelt aldrig var i rätt sinnesstämning för den. Nu kan jag inte för mitt liv påstå att jag var det den här gången heller, men om en distributör ger mig en film för att jag ska recensera den, då gör jag det.

“Henry: Portrait of a Serial Killer” är en jobbig film. Den är rå, brutal, psykologiskt tung och allmänt ganska ful (missförstå mig rätt, den här filmen hade inte funkat om den var snygg). Huvudrollen spelas magnifikt av den alltid sevärde Michael Rooker, och det är ingen överdrift att säga att han bär filmen på sina axlar. Han är riktigt, riktigt otäck som Henry.

Den här utgåvan innehåller också uppföljaren, “Henry II: Portrait of a Serial Killer” som tar vid den första slutar. Michael Rooker är dock inte tillbaka som Henry, och det förlorar filmen på. Neil Giuntoli är förvisso mycket bra i rollen, men det är väldigt otacksamt att ta över efter en mästare som Rooker.

Fredrik Liljegren, chefredaktör