Recension - Streaming

Datoranimerade tv-serien ”Star Wars: The Bad Batch” gick precis i mål med sitt sextonde avsnitt på Disney+. Därmed är det på sin plats med en recension av säsong 1, som utspelar sig mellan ”Episod III” och ”IV”.

Först och främst får vi skala ner förväntningarna: Det här är inte riktigt i klass med ”The Mandalorian”. Men det är likväl en välgjord serie för oss som gillade ”Rebels” och/eller ”Clone Wars”, med en del gästinhopp från de serierna.

Det som är ovanligt här är att kvoten jediriddare eller folk med kraften är så gott som obefintlig i ”The Bad Batch”. Det är ganska uppfriskande då vi redan sett jedi tränar lärling flera gånger i franchisen. Istället ligger allt fokus på ett sammansvetsat gäng pimpade/experimentella kloner som inte genomför specialorder 66 utan bryter sig loss från det framväxande Imperiet.

Karaktärer som sticker ut är den godhjärtade gruppledaren Hunter som ser ut som en blandning mellan Solid Snake och Rambo. Han blir nästan som en pappa för den unga, karismatiska klonen Omega som är tv-seriens hjärta. Hon verkar även vara speciell för de långhalsade forskarna på Kamino. Den tredje favoriten är den väsande prickskytten Crosshair som tidigt lämnar gruppen, vilket skapar en spännande förlorad-broder-dynamik som hanteras mycket kompetent.

Dave Filoni är bevisligen en mästare på att forma intressanta rollfigurer som vi bryr oss om i denna fjärran galax. Kunde en ung Fennec Shand-prisjägare gästspela i ”Bad Batch” så kan väl en vuxen Omega hälsa på i en framtida säsong av ”The Mandalorian”? Det borde vara en lockande möjlighet om storyn är rätt.

”Star Wars: Uslingarna” är förresten en riktigt usel svensk titel. Men serien får absolut tummen upp. Några avsnitt är mindre fängslande, men överlag är jag fast. Bör gå hem hos de flesta ”Star Wars”-fans som inte är för trötta på klonkonceptet.

Johan Karlsson