Recension - Bio

Den unge siouxpojken Yakari lever med sin familj i en liten by. Han ägnar större delen av sin tid i skogen för att uppleva närheten med djur hellre än att träna på sitt pilbågsskytte. Speciellt fascinerad är han över den vilda mustang som gäckar allt och alla, den enormt snabba Lilla Åskan.

Efter en särskilt god gärning blir Yakari upplyst av sin totem, Stora Örn. Stora Örn ger honom en av sina fjädrar som ett bevis på mod, och dessutom en fantastisk gåva - förmågan att prata med djur.

Med sin nyvunna förmåga ger sig Yakari ut på nya äventyr och träffar många nya vänner…

Det här är den första spelfilmen om Yakari. Det finns sedan tidigare en TV-serie som visats på svensk TV men figuren dök först upp i tecknade seriealbum, och det redan 1973 i Frankrike och tio år senare i Sverige. Sedan dess har det publicerats runt 40 album på franska, och lite drygt 20 stycken på svenska. Själv läste jag sönder albumet “Yakari och grizzlybjörnen” i min barndom, good times…

“Yakari: Djurens bästa vän” är en småputtrig och trevlig barnfilm som även kan roa föräldrar. Härligt tecknad med varma färger, rolig och med lagom mycket allvar för att inte tråka ut de minsta. Myspys helt enkelt.

Ska jag gnälla på något skulle det möjligtvis vara att jag saknade den medryckande vinjettsången från TV-serien, men det kan jag leva med.

Fredrik Liljegren, chefredaktör