Recension - Blu-ray/DVD
Franska ”Taxi” var en alldeles formidabel överraskning. Den hade trevlig humor och inte minst action så de skulle räcka till 5 vanliga actionrullar. Även om manus kom från de hjärndödas paradis, så var filmen helt klart sevärd och hamnade högt upp på min favoritlista.
Det var då ingen hemlighet att Taxi 2 hade på sig en hel del förväntningar. Naturligtvis dämpas dessa av det sorgliga faktum att uppföljare sällan når samma höjder som föregångare. Idag fylldes brevlådan då med Taxi 2 och snabbt som ögat installerade jag mig i soffan och på med filmen. I god ordning har man samlat föregångarens alla skådespelare och så börjar filmen med en hisnande rallyscen. Förväntningarna stiger och håller på att infrias då själva dialogen och händelserna sätter igång.
Magplask är ordet som beskriver verket vad det gäller manus och dialog. Vitsarna och händelserna är som om man tagit dem direkt från Södra Svenljunga Buskissällskaps nyårsrevy. Åsa-Nisse i teknovariant. Jag måste erkänna att besviken blev jag. Nåja, fransmännen rullar på och den ena omöjligheten staplas på den andra ackompanjerat av vrålande motorer och fina stunts. Och om det är något som de goda grodätarna är duktiga på så är det stunts, ljud och bild. Det hela blir en fröjd för ögat även om ettans körningar verkade mera äkta. Men för alla motorfrälsta och andra fartdårar lämnar Taxi 2 ingen rumpa kall. Det går undan om man inte överdriver mycket. Fart varvas med hopp, flyg, krockar och en Blues Brothers-typisk polisbilspyramid. Tyvärr avled en av stuntmännen vid inspelningen och det ger kanske en lite besk smak i munnen då man ser hur ”vårdslöst” man behandlar motorfordon och omgivning.
Redan då jag recenserade ”Taxi” så lovordade jag fransmännens A/V. Bilden är apskarp och ljudet okomplicerat perfekt. Bilarna låter som de ska och vapnen knattrar snyggare än i någon amerikansk produkt. 5.1 systemet kommer till sin fulla rätt, men basfantaster får nöja sig med mindre muller än vanligt. Tänk på det förresten: Vår vardagliga omgivning är inte alls så basberikad som vardagen i filmer. Varför? Jo, det kan man undra på samma gång som jag konstaterar att även om jag har en kanonbas hemma så uppskattar jag separation och balans bättre och där sviker inte Taxi 2.
I sin helhet är Taxi 2 med sin fjanthumor, undantaget några komiska fullträffar, en besvikelse och en befrielse. Manus är dynga emedan actionscenerna får en att flina obehagligt brett. Lite bredare och man blir riktigt rädd. En bra film för alla som gillade ”Taxi”, men som sagt, ha endast små förväntningar så har ni här en kul film.
© Janne Ahlgren
Kommentarer