Recension - Blu-ray/DVD

Med en uppsättning skådespelare som samlats ihop till Snatch under bevakning av regissören Guy Ritchies skarpa öga, kan det tänkas vara omöjligt att totalt misslyckas. Vi har här bl.a. fenomenala karaktärsskådespelare som Benicio del Toro, Brad Pitt och Dennis Farina samt en lustig samling engelska motsvarigheter. Guy Ritchiesjälv, som regissör, förbluffade världen med hyperkuliga ”Lock, Stock & Two Smoking Barrels” och det bådar ju något, det.

Och vad har vi idag begåvats med? Jo, filmen Snatch, som är Ritchies ”nyfilmatisering” av ”LS&TSB” som det kan tyckas. Men skit samma, filmen fick mig att flina brett från första rutan. Fotot är fräck värre och dialogen hysterisk. Skådespelarna visar upp ett register som pendlar mellan glimten i ögat och totalallvar. Regissören skiter i finesser och öser på med råstyrka i stället. Trots att det finns ett manus som binder ihop alla separata händelser, kan det tänkas ibland att Ritchie har skitit i denna bara för att få köra med häftiga kamerarörelser och högoktanig närvaro. På sina ställen vet man inte riktigt vad som händer, men trots detta behåller man sin plats i stolen som om man var fastnaglad i den med cyanoakrylatlim.

Jag älskade filmen, men kan förstå om denna importversion kan reta vissa åskådare. Det finns ingen svensk text och trots att jag bott och arbetat i England, så hade jag svårt att förstå dialekten och språkbruket i allmänhet. Det var bara att plocka fram den engelska textremsan. Värst är Brad Pitts s.k. språk som är en blandning av hypersnabb cigenardialekt och irländska. Jag begrep inte många ord.

Filmen är rakt igenom konsekvent: Den finns, den rör på sig, den roar, men den utvecklas inte. Vi har här ett par timmar adrenalinstinn grabbhumor och våld. Vi har massor av attityd, hysteri, pengar och högar av lik. Karaktärerna är alla onormala på sina speciella sätt. Det går inte att finna en enda ”normal” person i hela filmen. Således påminner Snatch om ”Dick Tracy”. Alla har sina udda egenheter.

Den stora frågan här är: Är Guy Ritchie ett geni som kör sin egen stil, provocerande och aggressiv, eller är han endast en kopierare av Quentin Tarantino? Det kan man fundera på emedan man samtidigt kan konstatera att det finns vissa likheter i männens respektive produktioner. Dock är jag benägen att tro, att Ritchie har sin egen stil och är för klok för att ens försöka sig på Tarantinos registil, som trots allt är mera intelligent och samtidigt mera mainstream. Jag vill tro att Ritchie vill provocera, Tarantino vill endast underhålla. Redan i nästa Ritchie-film tror jag att han mognat så mycket så att han visar upp en mera vuxen sida. Både på gott och ont.

Det absolut bästa i Snatch är dess klippning. Sällan, eller aldrig, har jag skådat ett så aggressivt, roligt och spännande klipparbete. Med sämre klippare skulle denna film ha balanserat endast på skådespelarna och Guy Ritchies regi och jag tror inte att det skulle ha räckt till ett så positivt omdöme som jag ämnar döma ut idag. Och jag önskar att Ritchie nu agerar mera ambitiöst i nästa film, för denna var en fullträff, en likadan till och det hela blir endast patetiskt.

Ljud och bild är från Dolbys egoreklam i början till eftertexterna av högsta möjliga kvalité och sånt uppskattar ju en som satsat många ekorrskinn i sin anläggning. Importversionens bonusmaterial är av föredömlig karaktär med egenskaper så det räcker och blir över. Kul och proffsigt.

© Janne Ahlgren

Jan Ahlgren

Andra recensioner