Recension - Blu-ray/DVD

Jag har sett filmen tvenne gånger och fortfarande vet jag inte om den är en bra film eller en briljant film. Handlingen är inte mindre än mystisk och sätter myror i hjärnan på alla som behagar tänka med övre delen av kroppen. Symboliken är tydlig och den unga mannens, något märkliga, väg emot upplysning kan tänkas vara något långsökt, men inte mer än att man fascineras.

Edward Norton och Brad Pitt gör storartade porträtt av huvudmännen i en spirande subkultur som går ut på att frivilligt låta sig spöas eller själv försöka spöa skiten ur sina motståndare. Eftersom den sortens våldskultur är något förbjudet så blir det hela en undergroundrörelse med ökande maktposition. Pitt och Norton huserar snart över massor av slagkämpar. Och som det ofta gör i konstiga rörelser, så finner en av ledarna att han och hans åsikter åsidosätts då starkare krafter kommer in.

Regissören David Fincher har gjort sig ett namn i och med ”Alien 3”, som inte är en riktig höjdare. Hans följande storfilm var ”Se7en” och den som kan se den oberörd är tillverkad av marmor. Skruvade fantasier drabbade Michael Douglas i Finchers ”The Game” och nu får man alltså undra vem som är vem och vad fan är det som händer, egentligen.

Vad det gäller foto, manus och musik, så kan man knappast vara mera originell. Fincher har försett sig med en lämplig samling begåvade hantverkare och vi har framför oss en spännande och tänkvärd berättelse fotat på ett aggressivt och snyggt sätt. Musiken passar in i bilden som en handske på handen. Ramarna är alltså utomordentliga.

Vid andra beskådningen hade jag min sambo med mig samt en granne. Grannen, en man, gick på min linje och uppskattade filmen högt emedan sambon, kvinnlig, tittade ofta bort och informerade oss män, att vi inte var riktigt kloka. Visst fattade hon symboliken och det häftiga bildspelet, men hon opponerade sig kraftigt emot våldet. Sanningen att säga så är detta en av de våldsammaste filmer man kan skåda och därmed passar den inte alla åskådare och absolut inte för minderåriga.

Och därmed till slutsatsen. The Fight Club hör till senare tiders mest visuella och täta filmer som gjorts. Dess aktörer är fenomenala och manus hör till de mera originella. Fotot är elakt mörkt och snabbt. Alla goda egenskaper. Men filmen är också svår och kan inte ses som en stunds rogivande underhållning och därmed blir den bara ett obehagligt våldsamt skal för en del av publiken. Se den, men tänk på vad du ser!

©Janne Ahlgren

Jan Ahlgren

Andra recensioner