Recension - Blu-ray/DVD

Johannes Runeborg ligger bakom den bästa svenska hemsidan för independentfilmare. Han och några vänner har knåpat ihop mängder av användbara tips till oss som är intresserade av att spela in egna filmer. Runeborg berättar själv om sina egna kortfilmsprojekt som han ägnat en hel
del tid åt under åren och jag har länge velat se någonting från honom. Lite för krångligt att beställa från hemsidan för mig så gissa om jag vart glad nu när han äntligen fått göra en biofilm.

Sleepwalker skulle från början haft premiär redan i somras, men sköts upp av för mig okänd anledning till sen oktober istället. Men den som väntar på nåt gott, heter det ju. Nåja, filmen tar sin början då Ulrik Hansson, medelålders familjefar, tar de avslutande videofilmsbilderna från sommarsemestern. Hans familj är lagom idyllisk och hans konstanta filmande har börjat gå familjen smått på nerverna. Alla andas dem den sista semesterluften när de går och lägger sig på kvällen. När Ulrik vaknar upp på morgonen efter får han sig sitt livs chock - hans fru och barn är borta och hans säng är helt nerblodad. Vad är det som har hänt under natten?

Efter flashiga förtexter känner jag mig redo för vad som helst. När inledningen sätter igång tar jag mig snabbt för pannan. Runeborg har fallit
för den typiska skräckfilmsinledningen, d v s att filmen börjar på ett väldigt familjetrevligt sätt och lite väl myspysigt för att snart övergå
till raka motsatsen. En lätt förseelse som han säkert löser snabbt, tänkte jag. Men nej, jag borde lära mig att inte tänka så optimistiskt. Så sällan börjar en film på ett taffligt sätt för att sedan reda ut sig själv med tiden. Plötsligt hakar jag upp mig på en annan sak. Runeborgs kameraarbete är väldigt, väldigt opersonligt. Många scener och klipp framförs på ett sätt
som verkar helt enligt en fotograferings- och filmstandard. Inget eget, utan väldigt stelt. Nu vet jag ju inte om det här är Runeborgs vanliga sätt att arbeta med bilden, eller om filmbossarna var rädda för att hans eventuella speciella stil skulle avskräcka biobesökare och att han banne mig fick ändra sig för att göra dem tillfreds. Likgiltigt ändå eftersom resultatet är det
samma vem som än bestämmer det.

Sen plötsligt smyger de fram, sakta men säkert, de krystade scenerna! Allt oftare börjar de avlösa varandra tills de utgör en naturlig del av filmen. Delvis p g a av det väldigt överlag dåliga manuset men inte helt oväntat haltande skådespelarprestationer. Ralph Carlsson är den enda som håller måttet. Den allmänna atmosfären känns alltför tillgjord och miljöerna är
verkligen standard. Och det eviga frågetecknet för mig är när svenska skådisar ska lära sig agera som svenska poliser. Det känns alltid väldigt amerikanskt i svenska "polisfilmer" och så även här (och nej, jag kallar inte det här för en polisfilm). Kanske beror på att vi är uppfödda på amerikanska poliser från film och tv och ingen vet riktigt hur svenska poliser agerar. Kan knappast säga att jag vet det heller, men när det alltid känns fel så borde man göra något åt det.

Så länge inte plumparna överväger de positiva sakerna (vilket de gör här) bör man alltid försöka se det som är bra. Sleepwalker är ganska spännande till och från om än väldigt upprepande. Men när man mot slutet sitter och hoppas på en vettig upplösning blir man totalblåst på konfekten. Nix, inget spännande slut här inte. Manuset välter om kult allting och jag börjar
närstan tugga fradga. Men jag fortsätter med min positivism och tycker det kan vara lite kul att klura lite på slutet och pussla ihop filmens lösa
delar, men SE PÅ FAN!! Runeborg lägger upp allting klart som korvspad framför oss. Det är bara att avläsa och registrera utan att man hinner tänka själv i två sekunder.

Så, vad ska vi nu klämma in för klyscha här på slutet. Kanske att filmens tag-line lyder "För Guds skull, håll ögonen öppna" som tyvärr är väldigt svårt i den här filmen eftersom den är rena sömnpillret... Nej, jag avslutar istället så som jag känner just nu: Visst, det är mycket möjligt att Sleepwalker inte förtjänar så här dålig bedömning, men just nu, i spontan
besvikelse och aggression vill jag markera detta med att dela ut bottenbetyget.

Viktor Sellgren