Recension - Blu-ray/DVD

Jag skulle tro att de flesta känner till Gucci som klädmärke och modeklassiker. Namnet och logotypen har prytt väskor, skor och kläder, äkta som falska, under många år. Men hur många känner till dramatiken bakom modehusets fasad?

I Ridley Scotts “House of Gucci”, som bygger på en bok med samma namn från 2001, får vi se hur unga Patrizia Reggiani, dotter till en åkeriägare, stöter ihop med Maurizio Gucci på en fest. Tycke uppstår mellan den ambitiösa Patrizia och den lite bohemiske Maurizio och de blir ett par. Maurizios far, Rodolfo Gucci, misstänker att Patrizia är lite av en golddigger och ger sonen ett ultimatum - han får välja mellan kärleken och familjeföretaget. Maurizio väljer Patrizia, och blir därmed arvlös. Istället börjar han arbeta på åkeriet.

Men när paret väntar barn vill Patrizia mer. Hon nästlar sig åter in i Gucci genom Maurizios farbror Aldo, som blir överförtjust och det dröjer inte länge förrän Maurizio åter sitter på en massa aktier och ett fett jobb.

Men säg den lycka som varar för alltid. Patrizia vill ha mer och mer och mer, medan Maurizio som egentligen aldrig varit intresserad av Gucci börjar tröttna. Dramatiken tätnar…

Ridley Scott införskaffade rättigheterna till boken under tidigt 2000-tal och redan 2006 var en filmatisering på tapeten, då med Leonardo DiCaprio och Angelina Jolie i huvudrollerna. Men det var inte lätt att få projektet igång, och under åren som gått har skådespelare kommit och gått, och även Scott själv var borta från regissörsstolen under ett tag. Men nu har vi alltså en färdig film.

Och hur blev resultatet då? Tja, riktigt underhållande får jag nog säga. Filmen har fått en hel del kritik för att inte vara helt sanningsenlig och den innehåller ärligt talat massor av anakronistiska felaktigheter (låtar som spelas år innan de skrevs och sådant) men det tycker jag inte är så farligt i det här fallet. Lady Gaga, som spelar Patrizia Reggiani, blivande signora Gucci, har också fått mycket kritik för sin dialekt, som många påstår mer liknar ryska än italienska. Jag kan faktiskt inte uttala mig om det då jag inte är tillräckligt lingvistiskt insatt, men jag tycker absolut inte hon behöver skämmas för vad hon har gjort i den här filmen. Tvärtom, hon bär upp det mesta av filmen på sina egna axlar. 

Hon är i gott sällskap, maken Maurizio spelas galant av Adam Driver, och i andra roller ser vi veteraner som Al Pacino och Jeremy Irons. Vi bjuds också på en helt oigenkännbar Jared Leto och min favorit Salma Hayek.

Jag har inte läst boken som filmen är baserad på, och vet inte hur sanningsenlig vare sig den eller filmen är. Men vad jag vet är att detta var riktigt underhållande, välspelat, snyggt och stundtals riktigt roligt. Kommer jag se den igen? Jo, det tror jag nog.

Fredrik Liljegren, chefredaktör