Matrix Resurrections, The

  • Svensk titel: Matrix Resurrections, The
  • Originaltitel: The Matrix Resurrections
  • Speltid (min): 148
  • Release (Bio): 2021-12-22
  • Release (Blu-ray/DVD): 2022-03-28
  • Release (Streaming): 2022-02-08
  • Streamingplattform: HBO Max
  • Tagline: Return to the source.
  • IMDb: Matrix Resurrections, The

Recension - Blu-ray/DVD

Sommaren 1999. En ny film öppnade på svenska biografer som slog alla med häpnad och blev en omedelbar snackis och modern klassiker. Aldrig tidigare hade vi sett effekter som dessa, och vissa gick så långt som att kalla filmen en “total mindfuck”. Jag tillhörde själv inte den skaran, men uppskattade verkligen denna action/scifi och de visuella nyheter den förde med sig. Filmen hette “Matrix”.

Två uppföljare kom som ett brev på posten, dock med lägre kvalitet och känsla av nyskapande. Istället blev det mer och mer pretentiöst och skitnödigt.

Så vem bad om en fjärde film i serien, 23 år efter den första och 18 år efter den senaste? Ja du, det undrar jag verkligen.

I “The Matrix Resurrections” har ena halvan av syskonparet Wachowski återvänt som regissör och manusförfattare (Lilly var smart nog att hålla sig undan). Keanu Reeves och Carrie-Anne Moss är tillbaka som Neo respektive Trinity, men i övrigt är det nya ansikten. Nya, bleka ansikten. Vad det hela går ut på är mer eller mindre obegripligt, men det hela känns som en riktigt taskig cover. Scener som helt skamlöst kopierar scener från originalfilmen blandas med… ja, scener från originalfilmen. Ett ständigt återkommande “kommer ni ihåg det här? Den här då?” som fick mig att om och om igen kolla på klockan. Filmen är två och en halv timme lång, men känns betydligt längre. Jag tvingades faktiskt dela upp titten på tre kvällar. Det är sant! Första kvällen såg jag 90 minuter innan jag inte orkade med mer, andra kvällen tittade jag bara på omslaget med avsky och tredje kvällen tvingade jag mig igenom den sista timmen.

Som ni kanske anar i min subtila text är jag inte jätteimponerad av filmen, inte på ett positivt sätt iaf. Det här är faktiskt bland det absolut sämsta jag sett på väldigt, väldigt länge. Jag ser hellre om “Baby-bossen 2” innan jag utsätter mig för detta igen.

Fredrik Liljegren, chefredaktör

Kommentarer