Recension - Blu-ray/DVD

Den unge kungasonen Amleth tvingas bevittna hur hans far brutalt mördas av sin bror, innan den senare dessutom rövar bort modern. Fast besluten att hämnas sina föräldrar flyr han men hamnar på villovägar. Under de följande åren växer han upp som en blodtörstig krigare vid namn Björnulv, och det är närmast en slump att en återigen påminns om det löfte han gav som ung - att hämnas.

Han söker upp farbrodern Fjölner (nej, jag hittade inte på namnet) och nästlar sig in i dennes närhet som träl. Medan han sliter smider han planer på en blodig hämnd…

OK. Så här är det. Jag var rätt taggad på Robert Eggers vikingafilm, karln har ju ändå gjort lite intressanta filmer som “The Witch” och “The Lighthouse” tidigare. Lägg därtill en hyfsat fin skådespelarensemble med Alexander Skarsgård, Nicole Kidman, Anya Taylor-Joy, Ethan Hawke och Claes Bang i de största rollerna så blir förväntningarna rätt höga. Frun var rätt taggad på att se Skarsgård uppumpad igen, med “Tarzan” i hyfsat färskt minne.

Men herregud vilken tråkig soppa detta var!

Jag vet inte var det gick fel, men en film fylld med brutala slagsmål mellan vikingar, där yxor och svärd svingas och kroppsdelar flyger åt alla håll bör rent teoretiskt sett inte kunna bli tråkig, men på något sätt lyckas “The Northman” med denna föga avundsvärda bedrift.

Skarsgård gör helt OK ifrån sig som Amleth, men ser stundtals lite uppgiven ut. Hawke är nästan oigenkännlig som fadern, men är inte heller med så mycket. Modern spelas av en stelopererad Nicole Kidman (snälla kvinna, omfamna åldrandet istället!) som har varit betydligt bättre än så här tidigare. Anya Taylor-Joy är bra som ryska trälen Olga, som får ta en stor plats i Amleths liv.

Detta bygger på en gammal fornnordisk historia, som även inspirerade en viss engelsk författare vid namn Shakespeare till dennes alster “Hamlet”. Grundhistorien som sådan har ju använts ett otal gånger i olika filmer, TV-serier och pjäser under åren, så det kryllar inte direkt av överraskningar i filmen. Det kan mycket väl vara en av anledningarna till att jag inte alls rycktes med.

Ska man säga något positivt om filmen måste det ändå handla om fotot. Filmen är riktigt, RIKTIGT snygg. Natursköna panoramiska bilder över isländska landskap blandas med surrealistiska drömmar och nattscener som är närmast svartvita. Det är enormt vackert, men till syvende och sist stämmer ändå den gamla sanningen om att en sminkad gris är fortfarande en gris.

Är “The Northman” årets besvikelse? Ja, kanske. Det är fotot som räddar filmen från en etta.

Och ja, frun var också uttråkad. Inte ens Skarsgårds imponerande fysik (för det är den) kunde rädda situationen.

Fredrik Liljegren, chefredaktör