Recension - Bio

Den sjätte knivskarpa "Scream"-filmen har landat på svenska biografer. Tellusfilms Johan Karlsson såg den på premiärdagen och är redo att recensera blodbadet i fråga.

Mördaren Ghostface lämnar småstaden Woodsboro och intar New Yorks tunnelbana när "Scream"-franchisen är tillbaka med ett nytt spännande kapitel. Filmnörden Kirby Reed (Hayden Panettiere) från fyran gör comeback som FBI-agent som hjälper det nya ungdomsgänget. Reportern Gale Weathers (Courteney Cox) representerar originaltrilogin. Forna huvudrollen Sidney "Hello Sidney" Prescott nämns bara i förbifarten då skådespelerskan Neve Campbell tackade nej till att återvända (på grund av en lönedispyt).

Filmen fungerar riktigt bra ändå. "The core four", överlevarna från femman, är starka karaktärer som får ta plats. Lirare som man faktiskt bryr sig om när de försöker börja om på ny kula. Sam (Melissa Barrera) och Tara (Jenna "Wednesday" Ortega) övertygar även denna gång. Glänser extra gör tvillingarna Chad (Mason Gooding) och Mindy (Jasmin Savoy Brown). Den sistnämnda har en härlig och rolig energi som den som deklarerar skräckfilmsreglerna för en franchise. För filmseriens klassiska metainslag är förstås intakta.

När jag recenserade femman tyckte jag att "Scream" var i desperat behov av ett miljöombyte. Check på den! Sexan tar sig an en pryltokig knäppgökshelgedom och den tuffa storstaden på ett smart sätt. (Man är inte tryggare i en crowd om någon trodde det.) Där femmans vem-är-mördarna-twist var något förutsägbar så är sexans upplösning desto smartare, med paralleller att dra till "Scream 2". En liten ledtråd tidigare i filmen gör att man kan räkna ut en del grejer, vilket uppskattas.

Vad mer? Jag gillar den stabila regin. Jag gillar att Billy Loomis-vinklingen är kvar som en illavarslande skugga över Sam. Jag gillar det annorlunda öppningsmordet. Jag gillar att slasherfilmen är nästan konstant spännande, rå och att den stolt vågar visa upp sin höga siffra. Kredd också till Roger Jackson - som vanligt gör han den läskiga rösten till Ghostface.

Men några grejer funderade jag på: Hur kan karaktärerna inte beväpna sig till tänderna efter att ha varit med om tidigare blodbad? Varför inte överrumpla den hjälplösa gärningsman som ligger ner och avlägsna hotet direkt? Hur många knivhugg kan en människa överleva egentligen? Där tänjer man på trovärdigheten. Men skit samma! Det är ju en skräckfilm för tusan. En grymt bra sådan.

Johan Karlsson