Recension - Blu-ray/DVD

Serietecknaren Lisa packar sin övernattningsväska och lämnar Stockholm för vischan. Det är dags att hälsa på föräldrarna, som bett samtliga barn att komma hem till familjegården över en helg. Dels för att fira mammans 70-årsdag, men också för att diskutera gårdens och den tillhörande skogens framtid. Den får absolut inte styckas upp och säljas enligt fadern, som har starkt bestämda åsikter om att den även i framtiden ska tillhöra familjen. Men vilket syskon är beredd att flytta tillbaka till landet och ta på sig detta? Alla har sina egna liv nu, och vad är det för bagage de gemensamt bär på?

“En dag kommer allt det här bli ditt” är ett svenskt drama av Andreas Öhman, som tidigare gjort “I rymden finns inga känslor” och ett gäng musikvideor med bland andra Mando Diao och Tove Lo. Han har baserat filmen på egna erfarenheter, som givetvis skruvats till lite för dramatisk effekt.

Jag har inte sett någon av hans tidigare filmer och känner inte till om han har en viss stil eller inte, men “En dag kommer allt det här bli ditt” hade definitivt inslag som jag inte hade räknat med. När Lisa brottas med sina inre tankar blir det visualiserat i form av pratande badskum, kaffepaket eller träd. Rätt kul stundtals, men det blir också väldigt separerat från det underliggande dramat. Det känns lite som att filmen inte riktigt vet vilket ben den ska stå på.

Skådespelarna är bra rakt över. Karin Franz Körlof spelar Lisa och gör det riktigt bra. Trots att hon är rätt rutinerad vid det här laget är det faktiskt första gången jag ser henne i något. Betydligt mer bekanta för mig var då föräldrarna som spelas magnifikt av veteranerna Peter Haber och Suzanne Reuter. Reuter är alltid en fröjd att se, och Haber är stabil som få, även om jag personligen tröttnade på Beck för länge sedan.

Jag har blandade känslor för den här filmen. Jag tyckte delar var riktigt roliga, andra delar var gripande och fina. Sedan slänger man in ett cancerskämt med en animerad kräfta som sjunger på danska och filmen tappar mig totalt. Nu är jag kanske extra känslig för sådant just nu, men roligt var det verkligen inte. Totalt onödigt i min mening.

Det blir en mellanmjölkstrea från mig.

Men hur man kan designa ett omslag så att inte hela titeln får plats på ryggen begriper jag mig inte på. Inte nog med att de sista två orden saknas, det sista som fick plats blev dessutom fel. “En dag kommer allt det har” står det.

Fredrik Liljegren, chefredaktör