Recension - Blu-ray/DVD

“Hurra, en TV-spelbaserad film till, så kul…”

Ungefär så gick mina första, högst sarkastiska tankar när “Gran Turismo” damp ner i recensionshögen. Jag hade inte läst något om filmen innan, bara sett någon enstaka trailer som inte gav mig någon vidare pepp. Men även ett skitjobb måste göras så jag startade filmen med en stor suck och lutade mig tillbaka i soffan för drygt två timmar bilåkande.

Innan jag nämner handlingen med ett enda ord måste jag rikta mig till de ansvariga för filmens marknadsföring: ni har misslyckats. Fatalt.

Det här är nämligen inte en TV-spelsfilm. Alls. Det är faktiskt en sann berättelse. “Gran Turismo” är förvisso en väldigt framgångsrik spelserie för Sonys Playstationkonsoler, där det första spelet kom ut redan 1997. Det har under åren fått enormt mycket beröm för hur verklighetstroget det är, och fick i och med fjärde spelet 2004 epitetet “The real driving simulator”.

2006 väckte spelets popularitet en idé hos Nissans Darren Cox, som tillsammans med Sony startade GT Academy. Tanken var att låta de allra bästa Gran Turismo-spelarna få chansen att bli riktiga racingförare, något som gav både Sony och Nissan mängder med uppmärksamhet i media.

2011 blev Jann Mardenborough den tredje och yngste vinnaren av GT Academy efter att ha besegrat 9000 motståndare. Vinsten innebar att han fick köra för Nissan i Dubais 24-timmarslopp, följt av flera andra stora tävlingar. Mardenborough är fortfarande aktiv inom motorsporten, och det är han som är huvudkaraktär i denna film.

När jag började titta på filmen och såg texten “Based on a true story” lade jag inte mycket vikt vid det då det är en fras som används lite väl lättvindigt. Eftersom jag inte heller är vidare intresserad av motorsport reagerade jag inte heller på karaktärerna och deras namn. Men det var en specifik händelse i filmen som fick mig att räta mig upp i soffan och utbrista “men vänta nu…”. Jag tänker inte gå in på exakt vad det var, men jag mindes att jag sett klipp från den verkliga händelsen för flera år sedan. Så det var bara att pausa filmen ett ögonblick, googla lite och mycket riktigt så hade detta hänt på riktigt. Här hade jag suttit och hånflinat åt den dumma idén att ungar som spelat racingspel på Playstation skulle få tävla i riktiga bilar efter ett träningsläger och så var det sant! Alltid lär man sig något nytt.

Jag tryckte igång filmen igen, nu med insikten att det inte alls var en TV-spelsfilm utan snarare en biografi jag tittade på.

Med den vetskapen fick jag ombedöma vad jag redan sett och faktum är att jag fick en mer positiv syn på filmen med detta i bakhuvudet. Jag är fortfarande lika ointresserad av racing eller motorsport i allmänhet, men jag kunde ändå uppskatta filmen som en historia, och som ett hantverk.

Det är en väldigt, väldigt snygg film. Riktiga racingbilder kompletteras snyggt med CGI där det behövs, utan att det tar över. Bra skådespelare i filmen, med unge Archie Madekwe i huvudrollen som Jann Mardenborough. Han får sällskap av Orlando Bloom som Nissans representant och David Harbour som den gruffige men gemytlige tränaren. Vi ser även Djimon Honsou som Janns pappa Steve (professionell fotbollsspelare i England, som även spelade i IFK Östersund 1989-1990, bara en sådan sak) och Geri Halliwell Horner (ja, Ginger Spice) som Janns mamma. I registolen sitter ingen annan än Neil (“District 9”, “Chappie”) Blomkamp, som dock inte varit involverad i manus den här gången.

Det blir en stark trea i betyg från mig. Jag tror att den här filmen hade gjort mycket bättre ifrån sig om marknadsföringen varit bättre.

 

Fredrik Liljegren, chefredaktör