Recension - Blu-ray/DVD

Efter att den galne shogunen dödat hans hustru beger sig samurajen Lone Wolf ut på hämnarstråt. Med sig har han sin lilla son, som efter att ha gjort ett val mellan faderns svärd och en färggrann boll bestämt sitt öde och tagit sin plats vid faderns sida. Än så länge är han alldeles för ung för att strida själv och hans uppgift är att be för faderns offer, utan att räkna dem.

Vart de än vänder sig finns shogunens krigare, alla på jakt efter deras huvuden. Mången ninja och mången samuraj får smaka på Lone Wolfs svärd och blodet bokstavligen talat sprutar överallt omkring dem.

”Shogun Assassin” är, för att använda ett minst sagt slitet och missbrukat epitet, en kultfilm. Baserad på en manga gjordes en japansk filmserie om denna samuraj och hans son, ofta kallad Babycart-serien. 1980 bestämde sig amerikanen Robert Houston för att klippa ihop de två första filmerna i serien, dubba resultatet till engelska och voilá – ”Shogun Assassin” såg dagens ljus.

Mitt första möte med filmen skedde under tidigt 80-tal, då min far hade hyrt den på VHS. Föga anade han hur blodig den var och jag fick följaktligen inte se hela filmen. Sedan dess har jag sett den vid ett flertal tillfällen, på obskyra videokopior med usel kvalitet och senare även på halvtaskiga DVD-utgåvor. När nu Njutafilms ger ut filmen, för första gången på svensk DVD, är det en restaurerad och givetvis oklippt utgåva som ser riktigt fin ut.

”Shogun Assassin” har som tidigare nämnts varit en kultfilm under lång tid, en ”sleeper” som kanske många hört talas om men inte alls lika många sett. I och med Tarantinos ”Kill Bill Vol. 2” kom den åter fram i rampljuset. Ni minns säkert att det var just ”Shogun Assassin” som the Brides och Bills unga dotter ville se innan hon skulle sova och som hon först nekades se för att den var för lång! Den sekvensen fick mig att skratta högt och länge då den är så enormt absurd, det är ju knappast filmens längd (som dessutom bara är 86 minuter) som gör den olämplig för barn i den åldern. Nåväl, till slut fick den unga damen se filmen tillsammans med sin mor.

Faktum är, om jag får sväva ut lite, att något liknande skedde här hemma när jag nu för första gången i modern tid såg om denna film. Bredvid mig i soffan låg min unga dotter och det var faktiskt hennes allra första film! Nu är ramaskrin helt onödiga, jag är tämligen säker på att hon, endast nio dagar gammal, inte uppfattade någonting.

Tillbaka till ämnet! Som film sett har ”Shogun Assassin” en hel del svagheter, inte minst den hemska och ofta skrattretande dubbningen. Samtidigt är detta en del av filmens charm, och som det hopkok det faktiskt är existerar inte heller något annat ljudspår än just detta. Att blodet skvätter, sprutar och forsar är ingen hemlighet, men det är så överdrivet och fånigt gjort så man inte kan göra annat än att skratta åt eländet. Jag har många gånger avfärdat filmen som kass, usel och utomordentligt fånig men efter att ha sett den ännu en gång måste jag revidera mina åsikter. Jag tycker fortfarande inte att den är särskilt bra och mycket är taffligt, men samtidigt har den en viss charm som gör den speciell. Det är inte längre möjligt för mig att såga den vid fotknölarna utan betyget blir en trea, om än en svag sådan.

Fredrik Liljegren, chefredaktör